Fredagen den 7 april kl. 14.53 sänkte sig mörkret över Drottninggatan i Stockholm. Det många fruktade skulle kunna hända blev verklighet. Tiden stod stilla och tankarna rusade i den stunden. Sociala medier blev den digitala mötesplatsen där människor visade omtanke om varandra. ”Vi är okej”, var den vanligaste uppdateringen på Facebook denna eftermiddag.
Publicerad:
Telefonen gick också varm. Jag ringde till Naturvetarnas kansli för att försäkra mig om att alla medarbetare var i säkerhet. En kedja av sms och mejl utgick snabbt till alla i personalen. Febril aktivitet pågick på kansliet ända in på kvällen. Det visade sig att vi hade en bra beredskap för kriser i vår närhet, där varje medarbetare kunde ge ett lugnande besked.
Som av en händelse hade vi bara ett par veckor innan attentatet haft en diskussion i styrelsen om hur vi skulle agera vid en krissituation. Det var en konsekvens av en policy som vår samarbetspartner Akademikerresor har tagit fram för att hålla koll på personal som är ute och reser i tjänsten och om något alvarligt händer. Vi kunde snabbt konstatera att vi bör se över hur vi agerar vid en krissituation.
När jag skriver detta är påskfirandet precis avslutat. Dagarna går vidare och tidningar skriver om händelsen ur många olika aspekter. En av de saker som gjort intryck på mig är den samlade kraft som dådet har skapat. Vi står enade tillsammans. Den stora manifestation dagarna efter visade på en stor beslutsamhet om att vi inte kommer att vika ner oss för terrorism. Vi kommer inte att ändra livsstil på ett sätt som terrorister vill att vi ska göra.
Peter Wolodarski, chefredaktör för
Dagens Nyheter, fångade det bra i sin söndagskrönika den 16 april: ”Terrorn försöker rubba oss. Vi ska bli rädda, osäkra och ge upp vårt sätt att leva. Sverige har hittills visat en rejäl motståndskraft mot sådana provokationer.” Kampen mot terrorism, hat och fanatism bekämpas bäst när vi använder våra mellanmänskliga förmågor och ger tillit, värme och tid till varandra.
Det är inget som byggs upp på kort tid utan en medveten satsning. Fackföreningar, som Naturvetarna, är en viktig komponent i det arbetet. Vi bor i ett land som det finns anledning att vara stolt över. Det gäller inte minst vår förmåga att se varandra och stötta varandra när vi som mest behöver det. I grunden handlar det om tillit och förtroende, som tillhör det svenska samhällets starka sidor.
Ur detta går mina tankar till er medlemmar och förtroendevalda. Hur ser det ut på era arbetsplatser? Kan ni snabbt få en bild av var medarbetarna befinner sig om det värsta skulle hända? Det kan vara klokt i att avsätta tid för diskutera detta och andra kriser som kan uppstå på era arbetsplatser.
Med en krisberedskap står vi bättre rustade om det som vi inte vill ska hända ändå händer.
