MBL, Medbestämmandelagen, fyller 40 år. Tommy Iseskog, expert i arbetsrätt, har varit med under hela resan. Han menar att en klok arbetsgivare lyssnar på facket för att kunna fatta bättre beslut.
Publicerad:
Varför ska vi fira MBL?
– Det var en jätteviktig reform som har blivit en självklar del i dagens arbetsliv. Lagen ligger som grund för samverkan mellan fack och arbetsgivare på arbetsplatserna.
Gick det som det var tänkt?
– Både ja och nej. Tanken var att facket skulle få vara med och fatta beslut. Men det överfördes till parterna att göra upp om i avtal. Resultatet blev att arbetsgivaren ensidigt fattar beslut.
Vad blev kvar då?
– Rätt mycket, som i efterhand kan ses som en bra lösning. De fackliga organisationerna har rätt till insyn och att samråda om förändringar, allt från omorganisationer till ändringar i driften. Det har gett stora möjligheter för de fackliga organisationerna att påverka, vilket innebär ett visst inflytande.
Vad tycker arbetsgivarna?
– Kloka arbetsgivare lyssnar på facket, där tanken är att besluten ska bli bättre. Det fungerar bra på många håll, särskilt hos de större arbetsgivarna som har en HR-funktion. I mindre verksamheter finns det mer att önska.
Vilka kunskapsluckor finns det?
– Alla känner inte till att arbetsgivarens ska ta initiativet till en MBL-förhandling. Facket kan också komma in försent då arbetsgivaren kanske redan har bestämt sig. Kom också ihåg att MBL ska inte ses som en traditionell förhandling. Alla korten ska upp på bordet, Inget ska mörkas.
Var det protester när MBL kom?
– Nej, inte när den var införd, men innan i remissrundan så var en del oroliga för att de anställda skulle ta makten över verksamheten. I botten låg en vilja att utveckla demokratin i arbetslivet. På motsvarande sätt ville man ha ekonomisk demokrati i arbetslivet, som utmynnade i löntagarfonder.
Vad hände med dem?
– Efter protester upplöstes de och blev till en grundplåt för strategiska forskningsstiftelser. Desto viktigare att MBL lever vidare i bästa välmåga.
Palle Liljebäck
chefredaktör