Nya pengar till forskning

Men mer behövs för att klara samhällets utmaningar. Här ger fyra aktörer i Forskningssverige sin syn på den forskningsproposition som regeringen presenterade före jul.

Publicerad: jan 20, 2017

Är höjningen av forskningsanslagen tillräckliga för att klara samhällets utmaningar?
Är det en bra balans mellan universitetens basanslag och forskningsmedel som söks i konkurrens.
Bör samverkan med omgivande samhälle väga lika tungt som publiceringar och citeringar när pengar ska fördelas till lärosätena?
Borde villkoren för forskarna förbättras för att locka de bästa till en akademisk karriär?
Kommer mobiliteten att öka med de åtgärder som regeringen föreslår?

Sveriges unga akademi, Marie Wiberg, forskningspolitisk talesperson

Nej, ökningen av basanslag är för liten. Nyfikenhetsdriven forskning är nödvändig om vi ska klara samhällsutmaningarna. Även om ett nationellt karriärsystem ska prioriteras med de ökade basanslagen så tror vi att det är för litet eftersom det även ska användas till att öka jämställdheten, finansiera infrastruktur och öka forskningstiden per anställd.
Vi behöver både högre basanslag och ökade fria medel till projektbidrag. Tyvärr så satsas det framförallt på strategiska innovationsområden via Vinnova, vilka ofta kräver medfinansiering från lärosätena. Vi saknar en stor satsning på medel till Vetenskapsrådet, som stödjer alla vetenskapliga discipliner och har ett utvärderingssystem med hög legitimitet.
Problematiskt. Fokus på ökad strategisk styrning riskerar att stänga dörren för framtida innovationer och leda till kortsiktig problemlösning. Vi ser hellre att den akademiska friheten stärks genom att ge stabila villkor åt lärosätena med förstärkta basanslag. Kunskap och inte samverkan borde vara centralt. Det finns en risk att bra forskning som saknar samverkan likställs med mindre bra forskning som innehåller samverkan.
Ja, det är viktigt att det skapas ett tydligt, nationellt, transparent karriärsystem som attraherar de bästa forskarna. Incitamenten är bra och det kan lyckas om resurserna räcker.
Nej, tyvärr är åtgärderna för mobilitet inte tillräckliga. Det måste belönas både för forskaren och för lärosätena. För att öka internationellt utbyte kan medel vikas för utländska forskares vistelser i Sverige på postdoc-nivå, samt för erfarna svenska forskare att vara gästforskare vid utländskt lärosäte.

SLU, Peter Högberg, rektor

Basanslaget höjs först 2018 och, som det verkar, ge mest till de mindre lärosätena. Forskningspropositionen innebär inget omvälvande för SLU. Det finns en del positiva förslag och mindre tillskott inom räckhåll, men det är också tydligt att det viktigaste för oss är att klokt och aktivt använda de resurser vi redan får.
Även forskningsråden får ökade anslag. Vi kommer fortsatt att behöva hantera det stora långsiktiga inflytandet från råden över vilka som anställs hos oss.
Man erkänner den stora betydelsen av fri grundforskning, men skriver mycket om vikten av att vi också har framstående tillämpbar forskning, så att forskningens nya landvinningar kommer samhället till nytta. Vi behöver båda, och att de samverkar. Samverkan kan vara svårare att mäta, men Vinnovas tidigare utlysningar har visat att SLU står sig väl i jämförelser med andra svenska universitet.
Propositionen föreslår förbättrade villkor för doktorander och nydisputerade. Det är bra, men de verkliga flaskhalsarna kommer senare i karriären för forskare/lärare och det missar man.
Svårt att säga. På SLU ser vi över vårt finansieringssystem och planerar för någon form av karriärbidrag för personer i intervallet 6-20 år efter disputation.

Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, Martin Wikström, forskningspolitisk expert

Omedelbara höjningar är inte det viktigaste på kort sikt. Men på tio års sikt bör de offentliga investeringarna uppgå till minst 1,5 procent av BNP för att Sverige ska vara konkurrenskraftigt. Propositionen ligger inte i linje med en sådan målsättning.
Propositionen ändrar egentligen inte balansen mellan basanslagen och de externa bidragen. Det är viktigt att en avsevärd del av basanslagen också är konkurrensutsatt och att inte enbart kvalitet, utan även excellens tydligt gynnas i medelsfördelningen. Det är mycket bra att regeringen är tydlig med att de ökade anslagen inte bör användas för att anställa fler forskare.
Det är positivt att regeringen lyfter samverkan. Men vi oroas över att begreppet ”excellens” mer eller mindre lyser med sin frånvaro i propositionen. Kvalitet, nyskapande och relevans behöver vara styrande och samverkan bör vid medelstilldelning reduceras till ett medel.
Det är oerhört viktigt att svenska lärosäten har tydliga karriärvägar som är jämförbara med de bästa internationellt. Tenure track-modellen är i grunden bra men det är viktigt att de unga forskarna på ”track” har tillräckliga resurser och tid (normalt minst sex år) innan utvärdering och eventuell omvandling till fast tjänst.
Ökad samverkan och andra åtgärder kommer förhoppningsvis att bidra till bättre mobilitet. Samtidigt kommer inte mobiliteten mellan samhällssektorerna att öka på allvar förrän meriter från näringslivet värderas högre inom akademin och vice versa. Vi anser att lägre barriärer behövs mellan akademin och omvärlden, men problemen ligger inte bara vid lärosätena. Vi hade dessutom önskat att internationalisering och internationellt samarbete hade fått större utrymme i propositionen.

Naturvetarna, Andreas Nyström, forskningspolitisk expert

En generell ökning av forskningsanslagen är bra, liksom att man föreslår ett tioårigt perspektiv på forskningen. De utmaningar vi står inför inom hälso- och sjukvården, antibiotikaresistens, mat, miljö och klimat kommer att kräva större satsningar i framtiden.
För att våra lärosäten skall kunna bli ännu bättre arbetsgivare måste basanslagen öka för att finansiera löner för lärare och forskare. Samtidigt behöver storleken på de konkurrensutsatta forskningsmedlen öka för att gynna den nyfikenhetsdrivna forskningen. Vetenskapsrådets medelbidrag 2016 inom naturvetenskap var 797 693 kronor per år, vilket knappast räcker för att finansiera en doktorand om pengarna också ska delfinansiera en forskargruppsledare.
Samverkan och ökad mobilitet inom och utom akademin är en viktig fråga för våra medlemmars möjlighet att bygga sina karriärer. Om man skall införa en tredje kvalitetsfaktor i fördelningen av resurser är det viktigt att detta genomförs med tydliga och kända indikatorer. Att ytterligare stärka samverkan mellan akademin och sjukvården ligger Naturvetarna varmt om hjärtat. Detsamma gäller att samverkan inom de gröna näringarna fortsätter att värderas högt i ett nytt fördelningssystem.
Ökad transparens och tydlighet är minst lika viktigt som förbättrade villkor för forskare. En tillsvidareanställning efter första postdok är en del i att öka tryggheten inom akademin så att de bästa forskarna väljer att stanna och göra en akademisk karriär. De tjänster forskarna konkurrerar om skall alltid utlysas och tillsättas i öppen konkurrens.
Naturvetarna tycker att det är viktigt med ökad mobilitet, både inom akademin, men också mellan akademin och hälso- och sjukvården, andra myndigheter, och det privata näringslivet. Då behövs också en breddad syn på akademisk meritering där andra erfarenheter förutom anslag och publikationer skall vägas in vid rekrytering.