Projektets deltagare är spridda både i geografi och kompetens. Jägmästaren Gunilla Oleskog håller ihop helheten och gör insatser för landets våtmarker och vattendrag.
Publicerad:
Ett klafsande ljud när du sätter ner foten och marken suger tag i stöveln. En trollslända svirrar förbi och du hör änder som snattrar. Här i träsket samsas många arter och många av dem är beroende av just denna typ av natur.
– Vi tittar på vilka hot som finns mot våtmarker och vattendrag i skogslandskap och vilka åtgärder som kan vara användbara för att komma till rätta med dem, säger Gunilla Oleskog, projektledare och skogskonsulent på Skogsstyrelsen i Skånes distrikt.
Jag är beroende av att deltagarna tycker att det är roligt att arbeta i projektet.
Hon arbetar just nu med en ansökan till EU:s miljöprogram för ett projekt kring våtmarks- och vattendragsfrågor i Natura 2000-områden. Syftet är att man efter projektet ska sprida kunskap till andra län och naturtyper.
Flodpärlmusslan
– Det här är en ny projektform inom EU där man inte fokuserar på ”spaden i backen”, det vill säga konkreta åtgärder, utan i stället på att hitta bra arbetssätt och bygga kapacitet. Det är också viktigt att man letar upp andra projekt som jobbar med liknande frågor, så att man drar nytta av varandra.
Inom projektet samlas många aktörer: Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, sju länsstyrelser, Våtmarks-fonden, tio skogsstyrelsedistrikt och Skogsstyrelsen som myndighet. Hos dessa finns handläggare och specialister på olika aspekter kring våtmark och vattendrag. Här finns kompetens om till exempel flodpärlmusslans behov och skogsbruket i relation till vatten.
– Vi är spridda geografiskt, har olika kulturer och olika fokus, men vi behöver förstå varandra och hitta lösningar som passar alla. Jag är beroende av att projektdeltagarna tycker att det är roligt, ser helheten och prioriterar att arbeta med projektet.
Mönster och samband
För att få alla att känna samhörighet ordnar man fysiska träffar tidigt i projektet då det också är viktigt att göra någonting roligt och trevligt tillsammans. En del av projektbudgeten används sedan för att återkommande träffas på gemensam ort för projektmöten, för att diskutera ett tema eller för att åka ut och titta på plats där det finns en intressant aktivitet.
– Jag tycker att det är roligt att ha mycket kontakt med människor och motivera alla att jobba mot ett gemensamt mål. När vi träffas kommer det fram förslag som gör att vi kan hitta lösningar på en till synes omöjlig fråga.
Gunilla Oleskog tycker att det finns mycket i projektledarrollen som påminner om hennes tidigare arbete som forskare. Hon har ett stort material där hon letar mönster och samband för att få ihop en helhet och struktur till projektansökan.
Spännande och skrämmande
– Man måste också vara väldigt flexibel, men inom givna ramar. Man vet på ett ungefär hur man ska ta sig till målet, men vägen blir kanske inte exakt som man tänkt sig. Det är spännande, lite skrämmande, men oerhört stimulerande om man gillar utmaningar och variation i arbetet.
Baksidan är att det kan bli stressigt. Ett stöd i arbetet är den projektledarcertifiering, PMI, som hon läste in för några år sedan.
– Jag läste på kvällar och helger och gick en veckolång kurs för att förbereda mig för tentan. Utbildningen gav en bra struktur för olika projektfaser. Att jag klarade den tentan var det största steget i min utvecklingsstege sedan forskarexamen. Jag blev jätteglad!
Hon tycker att certifieringen ger en trygghet i projektledarrollen, bland annat genom flera användbara arbetssätt och metoder.
Smörgåsbord
Gunilla Oleskog är även projektledare för Life Elmias där man sedan 2013 arbetar med konkreta insatser för att utrota almsjukan på Gotland. Erfarenheterna från detta kommer till nytta i arbetet med den nya projektansökan.
– De projektansökningar som vi jobbar med omfattar många år, upp till sex år. Man ska därför vara försiktig med att ange alltför exakt vad projektet ska leverera, och se till att man inte lovar någonting orealistiskt i ansökan. Till exempel att säga att man ska röja runt tusen träd när det senare visar sig att det inte fanns så många.
Hon tillägger att på andra punkter har de lyckats över förväntan, men EU-kommissionen mäter projektets framgång mot vad man har lovat att man ska göra.
– Med det nya projektet vill vi ta fram bra åtgärder och arbetssätt för restaurering av våtmarker och vattendrag, bättre hänsyn när man utnyttjar dem, och bättre samordning mellan olika aktörer. Det som fungerar bra vill vi sprida till andra så att de har ett smörgåsbord av åtgärder att välja på.
Viktigast i rollen som projektledare: Att hålla tidplanen, det vill säga att motivera alla att jobba för att nå det gemensamma målet. Här finns också de största riskerna när många är inblandade. Om något inträffar som gör att en av deltagarna inte kan leverera får det konsekvenser för alla.
Tips för att få ett fungerande team: I början behöver man träffas och då också ha roligt tillsammans. Det skapar samhörighet och lojalitet i projektet.