Alla fackliga organisationer måste drivas av stort engagemang för medlemmarnas bästa. Vilka frågor man driver varierar naturligtvis med vilka medlemsgrupper man företräder. Hur man driver dessa frågor gentemot arbetsgivarens företrädare varierar också. I vår svenska modell finns dock en ledstjärna: Kom överens! Syftet med den svenska modellen är att i samförstånd teckna kollektivavtal istället för att lagstifta om lön och villkor. Det är en utmärkt ordning.
Publicerad:
Uppdaterad:
Tyvärr har årets avtalsrörelse inte präglats av någon större samsyn och förståelse för parternas olika ståndpunkter. Medling, konfliktvarsel och strejker betyder att man misslyckats att komma överens vid förhandlingsbordet. Det är inte ens fel att två träter, båda parter har ett ansvar för att kunna komma överens. Och då måste man vara beredd att kompromissa – från båda håll. Självfallet måste vi som facklig organisation kunna ta till konfliktvapnet, men det ska användas som en allra sista åtgärd när alla andra vägar är prövade.
När kollektivavtalen har tecknats har parterna ett gemensamt ansvar för att de också vårdas och utvecklas. Årets ettårsavtal inom industrin är inte den bästa förutsättningen för att vårda och utveckla avtalen. Ett illavarslande tecken var till exempel att parterna inte kunde hålla gemensamma presskonferenser efter det att avtalen var tecknade. Arbetsgivarorganisationer och fackförbund ville alltså inte tillsammans kommunicera vad man kommit överens om.
I skrivande stund är avtalen inom tjänstesektorn inte klara. Sveriges Ingenjörer valde, att tillsammans med Unionen, varsla om strejk eftersom man inte kunde komma överens med arbetsgivarföreträdarna inom Almega i frågan om flexpension. Naturvetarna valde, i likhet med de flesta andra Saco-förbund, att inte ta ut våra medlemmar i strejk. Vi menar att frågan om formerna för avsättning till tjänstepension inte ska lösas genom konflikt. Det är en fråga som kräver långsiktigt hållbara överenskommelser och därför måste lösas vid förhandlingsbordet. Båda parter måste kunna kompromissa och komma överens om hållbara lösningar.
Att arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om kollektivavtal är en överlägsen modell för att skapa trygghet, stabilitet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Kollektivavtalen kan, och ska vara anpassade till olika branschers olika förutsättningar och behov. Kruxet är bara att kunna komma överens! Det har den svenska arbetsmarknadens parter alltid kunnat göra – förr eller senare. Låt oss hoppas att nästa års avtalsrörelse präglas av större samsyn och förståelse så att vi kan teckna långsiktigt hållbara avtal.
Tummen upp: För regeringens satsning på djurskyddskontrollen som förstärks med 30 miljoner
kronor, enligt vårbudget-propositionen.
Tummen ner: För att Forskarkarriär-utredningen inte hanterat problemen med stipendier för postdok.
