rättvårdrättkompetens 2015-08-17

Ganska intressant debatt om självtester. Som biomedicinsk analytiker finner jag det lite svårt att tänka hur självtester kan komplettera och förenkla för patienten som söker vård för en särskild åkomma, snarare tvärtom! ”Alla tester, även de vi använder i sjukvården har ett visst mått av osäkerhet. Självtesterna är ofta av samma typ som vi använder i sjukvården men när man testar själv får man inte tillgång till den professionella kompetens som kan hjälpa den enskilde att tolka svaret.” Det är precis så det är och vårdgivare är alltid mån om att öka patientsäkerheten och kvalitén för att ge bästa vård och behandling i rätt tid. Svårt att tro att det blir snabbare och mer korrekt behandling för patienter som har ett säkert testsvar med sig när de kommer till första besökt i vården. Dels kommer det ta lika lång tid att träffa en läkare och sedan för provtagning. Sannolikheten blir nog större att patienten får ta om testerna på lab, på läkarens begäran. Pratar vi om hälsoekonomisk aspekt, kommer detta att ”dubbla” kostnaden för staten ”På samma sätt som bristfällig vård och felbehandling i dagens sjukvårdsapparat skapar oro kan förstås bristfälliga självtest göra det. Men bra hemstester, som motsvarar de krav som beskrivits ovan, torde inte skapa en ökad onödig oro, snarare tvärtom.” Bristfällig vård och felbehandling i dagens sjukvårdsapparat kan skapa oro om inte rätt profession och kompetens står bakom och ser över exempelvis provhantering/provsvar. Som biomedicinsk analytiker (största gruppen som jobbar med labbprover/sjukvårdsapparat) arbetar man kritiskt och analytiskt dvs det ingår att granska provsvaren och provmaterial som man faktiskt analyserar. Också mycket därför det är ett legitimerat yrke (bevis för att man hanterar patientprover etc) Bara för att självtesterna är CE-märkta innebär det inte att svarsresultaten är ”korrekta” eller bidrar till att ge värdefulla svar för att diagnosticera/behandla patienten utan koppling/kontakt till vården. Att ge bra instruktioner om provtagning och användning är en del av CE-märkta produkter som säljs på marknaden just för att de ska få säljas och för att de ska få sin heliga stämpel. För mig kan det väcka en viss oro då jag efter alla år fortfarande upplever att provtagningen/användningen inte gått rätt till. Patienten i fråga kan missa detta och därför behövs professionell kompetens som uppmärksammar dessa ”pre-analytiska felkällor” Som privatperson kan jag tycka att det kan vara skönt att snabbt och enkelt kunna använda självtest i vissa fall då sjukvården inte ”är tillgänglig” eller känns ”onödig” för det jag söker efter men det är för att jag har den medicinska bakgrund som gör mig trygg i att använda dessa, tror inte att det är så för våra patienter som saknar den kunskapen/utbildningen. Debatten om självtest för klamydia och mykoplasma har pågått i flera år. Frågan återstår hur man gör när självtesterna inte ”fungerar” längre. Låt säga att det sker en mutation, dessa kommer då inte att kunna fångas upp av självtesterna vilket är nackdelen med antigen-antikropp princip. Statistisk kommer detta att ev visas som att man har bekämpat problematiken med klamydia/myco men i själva verket handlar det om bristfällig diagnostik. Mkt möjligt då pga självtesterna och dess konsekvenser samt det faktum att man inte söker ”rätt vård på rätt ställe”