I de senaste numren av Naturvetare har Ingvar Fogstam blivit hårt angripen av professorerna Pendrill och Tjernström. Tonen i deras inlägg har varit hånfull och förringande. En översittarton, som ger budskapet att de är mycket duktigare än vi skeptiker, som genom praktiskt arbete, erfarenhet och studier av fria forskare lärt oss, att IPCCs läror inte alltid bör stå oemotsagda.
Publicerad:
Uppdaterad:
Samma nedsättande ton använde de professorer, som förra hösten angrep dr Lars Bern, efter en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt. I Australien har jag sett samma, när till exempel professor Robert Carter, Queensland, försvarade sin forskning, som inte gav de resultat IPCC önskade. Dr Richard Lindzen är en annan forskare, som tidigare arbetat för IPCC, men nu har utsatts för liknande angrepp.
IPCC har en politisk målsättning. I FNs konvention om klimatväxlingar definieras klimatändringar, som ”en växling av klimatet, som direkt eller indirekt kan tillskrivas mänskliga aktiviteter”. Därmed blir IPCC-forskarna låsta och vi får inte någon helhetsbild av forskningsresultaten. Media matar oss med påståendet, att det är människans koldioxidutsläpp, som hotar världen.
Ayan Hirsi Ali skriver:
Upplysningen kan inte alltid till fullo förstås utan ett starkt medvetande om hur skört människans förnuft är. Det är därför tvivel och reflektion är centralt till all form av beslutsfattande baserat på förnuft.
Det är något vi bör tänka på.
Jörgen Overgaard
jägmästare
Western Australia