Vi jobbar för

Kvinnor offer och män förövare?

Sluta sprid myter och utmåla kvinnor som offer och män som förövare. In med lite mer fakta och humanism i genusfrågor. Det skriver Johan Ascard som en reaktion på krönikan i förra numret.
Publicerad: Uppdaterad:

Pojkarnas skolbetyg är sämre än flickornas, skriver chefredaktören i Nr 9 2009. Jag trodde att Naturvetarna skulle reagerar kraftfullt på detta med tanke på att Skolverket kommit fram till att flickor får högre betyg än vad som motsvarar deras prestationer på nationella prov. Men istället använder redaktören detta som ett bevis för tjejernas ”relativa överlägsenhet i skolan” och menar att ”en intellektuell resurs har inte tagits tillvara till sitt fulla värde.”
I nästa mening konstaterar han att män i högre grad blir chefer, och att ”samma mönster ser vi i styrelser där männen har svårt att släppa in kvinnorna”. Detta leder till slutsatsen att det ”förekommer dagligen att kvinnor diskrimineras på grund av sitt kön”.

Inga bärande argument

Strålande logik. Skillnader i betyg i skolan är ett tecken på kvinnornas överlägsenhet, men skillnader i lön och position i yrkeslivet klassas som könsdiskriminering. Och inte nog med det, männen pekas ut som förövare. Suck.

Redaktören misstänkliggör även en ny medlems arbetsgivare för könsdiskriminering.

Kvinnan som beskrivs i samma nummer verkar vara en duglig och drivande kvinna. Men jag finner inga bärande argument för den påstådda könsdiskrimineringen mer än ett uttalande från henne själv: ”Jag känner mig diskriminerad som kvinna. Hade jag varit man är jag övertygad om att min lön hade varit högre.”

Enligt artikeln tycks dock varken arbetsgivaren eller facket dela hennes syn. Krönikan avslutas med att ”än så länge är det inte synd om pojkarna”. Den underförstådda slutsatsen är kanske då att det är synd om tjejerna?!

Som vanligt. Suck igen.

Göra sig populär

Kanske försöker redaktören att göra sig populär hos kvinnorna i förbundet men jag undrar om detta är rätt sätt. Det är lätt att låta sig luras av statistikuppgifter om stora löneskillnader och dra förhastade slutsatser om diskriminering.

Statens arbetsgivarverk har flera gånger undersökt noggrant vad löneskillnaderna i staten beror på. Gång på gång kommer de fram till samma sak. I deras senaste rapport från 2008, då löneskillnaden mellan män och kvinnor var 14 procent konstaterar de:
”Den genomsnittliga löneskillnaden kan nästan helt hänföras till mätbara faktorer. Stora delar av löneskillnaden beror på att fler kvinnor än män arbetar deltid, arbetets svårighetsnivå och innehåll och på att fler män än kvinnor är chefer. Vidare påverkar det att arbetsinnehåll och löner ser olika ut hos olika myndigheter. Det finns också skillnader i utbildning, erfarenhet eller i vilken region den anställde jobbar.

Mer närvarande?

Den löneskillnad som slutligen blir kvar, den så kallade oförklarade löneskillnaden som inte kan förklaras av den mätbara information som finns tillgänglig i den partsgemensamma statistiken, var i september år 2008 knappt 1,3 procent.”

Och då är analysen ändå baserad endast på tillgänglig statistik. Kanske kan den kvarvarande procenten förklaras av att männen är mer närvarande på jobbet? Eller skickligare löneförhandlare?

Det kan ju också - förbjudna tanke – bero på att män presterar något bättre i arbetslivet, på motsvarande sätt som att tjejer pluggar mer i skolan än killar?! Arbetsgivarverket konstaterar i alla fall att ”osakliga löneskillnader inte är något problem i den statliga sektorn”.

Ett öppet sinne

Jag är fullt medveten om att det förekommer diskriminering av både män och kvinnor, både i skolan och i arbetslivet. Och det ska vi motverka med gemensamma ansträngningar.

Oavsett vilka individer och grupper det drabbar. Men det förutsätter att man har ett öppet sinne och inte på förhand bestämmer sig för att alltid tycka synd om det ena könet. Ta bort det traditionella genusfiltret och se verkligheten som den ser ut. Det är tråkigt att finna att mitt eget fackförbund sprider myter och inte orkar se längre än till förenklade universalförklaringar om strukturell diskriminering. Ingen vinner på att utmåla kvinnor som offer och män som förövare. Jag efterlyser mer fakta och humanism i genusfrågor.

Johan Ascard
Hortonom, AgrD
arbetar på Jordbruksverket i Alnarp
 

Kommentarer

Kommentera