Vi erbjuder

På jakt efter nya läkemedel i Ishavet

Ungefär en tredjedel av alla läkemedel har sin källa i naturen. Forskaren Johan Svenson skriver själv om sin expedition i Arktis, där forskarna samlar in alger och andra organismer i sökandet efter nya molekyler, som till exempel kan bli ny antibiotika.

Publicerad:

Vår jakt på spännande marina organismer har tagit oss långt norrut. Det arktiska havsvattnet håller en minusgrad och det är över 2 000 meter djupt när dykarna hoppar i för att samla alger under packisen. Vi har skådat både blåval, nyfikna isbjörnar och, för några dagar sedan, kanske världens nordligaste utedass.Norge har marina resurser av olika slag och när de nu planerar för ett liv efter oljan satsar de på marin bioprospektering. Vid sidan av fiskodlingen jagar norska forskare nya bioaktiva ämnen från den marina miljön. 

Kemiskt försvar

Det var en sådan bioprospekteringsresa jag nyligen fick nöjet att följa med på. Haven utgör runt 72 procent av jordens yta och snittdjupet är 3 700 meter. I denna kalla och mörka  miljö lever miljontals olika fantastiska organismer som vi vet väldigt lite om. Det är en tuff miljö och många organismer utvecklar kemiska försvar för att hävda sig i konkurrens med andra. Många marina organismer är stationära vilket innebär att de inte kan simma iväg om det dyker upp en hungrig predator eller alger som är sugna på att kolonisera deras yta. Sådana marina organismers kemiska försvar är speciellt intressant att studera. 

Härlig stämning ombord

Jag stack kanske ut lite som relativt ung svensk forskare med en bakgrund inom organisk kemi. Med en helnorsk besättning fick man som svensk utstå en god del spe och gliringar om allt från Andrées luftfärd till Vasaskeppets förlisning och svenska backlinjer. Stämningen var dock hjärtlig och alla ombord gjorde sitt bästa för att alla ska trivas. Det är något av ett socialt experiment att segla ut i ”ingenstans” utan vare sig mobiltäckning eller internet. För de som inte satte sjöben relativt snabbt blev ett gungigt Barents hav allt annat än underbart och förlåtande de första dagarna. Arbetet på båten gick i dubbla skift och vi jobbade ofta dygnet runt. I båtens korridorer tassade man därför fram tyst på tå då det nästan alltid låg kollegor från det andra skiftet och sov i hytterna. 

Julafton för forskare

På bakdäck samlade vi in så mycket biologiskt material som möjligt. Mycket av materialet kommer upp till båten via skrapor och småtrålar och när dessa redskap töms på bakdäck är det lite som julafton för mig som forskare. Man vet aldrig vad som kommer upp och det kan variera från ren lera till kilovis av de mest osannolika marina organismer. När djupet tillät hoppade också våra tre dykare i för att samla in organismer. Om man vet exakt vad man är ute efter är tränade dykare en enorm tillgång här. Materialet sorterades grovt på bakdäck och identifierades av marinbiologer innan det artvis frystes in. 

Nya båtbottenfärger

Det mesta samlades in i början, men efter hand skiftade vi fokus mot andra arter. För framtida kemiska studier av innehållet krävs en minimimängd material, men tanken är aldrig att ett eventuellt framtida behov ska täckas av insamlade organismer. Det är inte hållbart, utan andra metoder får användas för produktion när ett intressant ämne har identifierats. Vissa organismer är mycket svåra att få tag på i tillräcklig mängd, vilket kan begränsa de experiment som går att utföra och vilka organismer som kan undersökas. Mitt forskningsfokus handlar mest om organismer som producerar ämnen som förhindrar kolonisering av ytor. Dessa ämnen kan användas för att utveckla både nya miljövänliga båtbottenfärger och medicinskt material, såsom katetrar och implantat, som är resistenta mot bakteriekolonisering. SP expanderar inom det medicintekniska och det marina fältet och satsar mycket på att undersöka framtidens marina utmaningar och möjligheter.

Isbjörn i kikaren

På frivakterna passade jag och många andra på att sova ifatt, lika ofta klättrade jag ner till fartygets gym. När det gungar på Barents hav är ett träningspass under däck inte så lockande. Då klättrar jag hellre upp till fartygets bro med en kikare i handen i jakt på val, isbjörn eller valross. Efter några dagar med spännande djurliv välkomnade jag fläckar med fungerande internetmottagning.  Fartygets bro var också samlingsplats för de som ville höra på historier om arktiska och antarktiska marina äventyr och allt från den sydafrikanska kycklinghuvudfotsoppan ”walkie talkie” och nyfikna leopardsälar till valkadaver täckta med isbjörnar, avhandlades livligt.Jag fick också chans att lära mig mycket. Eftersom varken mobiltelefoner, internet eller tv fungerar speciellt bra uppmuntrades vi att prata med varandra. Sådana här kryssningarna är fantastiska platser för att knyta kontakter på för framtida forskningssamarbeten. Det gavs också vetenskapliga seminarier under resans gång.

Möjlig skattkista

Resan var en stor succé och jag och mina kollegor är mycket nöjda med det insamlade materialet och även upplevelserna. Nu återstår mycket forskning på land för att undersöka den slutgiltiga potentialen hos det insamlade materialet. Det som väntar de infrysta organismerna närmast är en rad av kemiska och biologiska analyser för att få veta om det verkligen var en kemisk skattkista vi hämtade upp ur de kalla djupen.

 

 

Svensk polarhistoria på Vitön

Det är en otillgänglig glaciärtäckt ö nordöst om Svalbard som oftast är omgiven av svårforcerad drivis. Inte många människor har satt sin fot på Vitön. Det var här som Andrée och hans två tappra följeslagare till slut fick se sig besegrade av Arktis efter 90 dagars hård kamp på den förrädiska packisen efter sin tragiska ballongkrasch i 1897. I stället för en ärorik resa till Nordpolen blev det en strid mot elementen i ett desperat försök att hitta tillbaka till fastlandet innan den arktiska vinterns intåg. Det hela slutade sedan tragiskt efter endast ett fåtal dagar på Vitön och sedan kvarlevor av deras kroppar av en slump hittades 33 år senare, råder det fortfarande delade meningar om vad som till sist knäckte dem.

Bra odds för nya läkemedel

Ungefär en tredjedel av de mediciner som används idag har sitt ursprung i ett kemiskt ämne från naturen och inom cancerfältet är det så mycket som hälften. Det dyker ständigt upp nya bioaktiva ämnen från naturen som är annorlunda, i jämförelse med dem som  läkemedelsindustrin oftast arbetar med, och som vi forskare har svårt att förutse, trots nutida hjälp från kraftfulla datorer. Jakten på dessa nya ämnen från naturen kallas för bioprospektering. Historiskt sett har våra läkemedel kommit ifrån växter och organismer som levt på land då havet länge var ansett som en väldigt farlig plats. Det är först de sista femtio åren, tack vare diverse teknologiska genombrott, som forskare på allvar har börjat kunna finkamma haven i jakt på nya spännande bioaktiva substanser.Runt 25 000 nya ämnen har hittats i den marina miljön och av dem har sju gått hela vägen och blivit godkända läkemedel. Det kan kanske låta som väldigt lite men då ska man vara medveten om att 1 på 3 500 egentligen är ganska goda odds när det gäller framställning av helt nya läkemedel. Det satsas därför just nu mycket på marin bioprospektering.

Så gick resan

På den sextio meter långa båten Helmer Hanssen spenderades nästan tre veckor i farvattnen runt Svalbard tillsammans med marina forskare från nio olika länder. Detta var min femte arktiska bioprospekteringsresa och de har alla varit lika spännande. Totalt var det trettio personer ombord, manskapet inkluderat. Den samlade klokskapen ombord ska inte underskattas då de flesta är gamla inom fältet med enormt mycket expertis och erfarenhet. Turen startade i nordnorska Tromsö på den 69:e breddgraden och gick via Nordkap vidare till Vitön, en tur på runt femtiofem timmar över Barents hav där varje breddgrad tog ungefär sex timmars att forcera. Efter några dagars insamling runt Vitön gick resan vidare runt norra Svalbard och upp i packisen på den 82:a breddgraden innan fören vändes söderut igen och vi tog sikte på Kongsfjorden och senare Long-yearbyen.

Johan Svenson

Ålder: 43 år.
Utbildning: Disputerad i organisk kemi 2003 vid Högskolan i Kalmar. Postdok på Hortresearch i Hamilton, Nya Zeeland och vid universitetet i Tromsö, Norge.
Karriär: Forskare inom marina naturprodukter och antibiotika i Tromsö och på Nya Zeeland fram till 2014. 
Jobbar i dag: Seniorforskare inom medicinteknik vid SP., Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Forskar på biomaterial, antifouling, marina naturprodukter och antibiotika.