Vi erbjuder

Aldrig ensam, alltid i rörelse

Dagens befolkning i Europa består av en blandning av grupper som flyttade söderifrån för ungefär 8000 år sedan och av grupper som levt i Europa sedan tidigare. Forskning visar tydliga tecken på ett genflöde och migration under hela vår mänskliga historia.

Publicerad: Uppdaterad:

– Det vi kan se är att människan alltid har rört på sig. Vi är aldrig isolerade och vi stänger inte gränser. Rörelsen i en järnåldersstad vi undersökt var förhållandevis större än i dagens storstäder som London eller Shanghai, säger Anders Götherström, forskare vid arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet.

Han menar att just detta är det viktigaste budskapet från den forskning som han och hans kollegor bedriver inom projektet ATLAS (se faktaruta). Hans kollega Jan Storå, som forskar vid osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, påpekar att det många gånger gäller att revidera gamla tankar och sanningar.

– Det är en spännande process som belyser spridningen av idéer och förändringar genom historien. Redan under stenåldern tog man in idéer från olika håll och förde en dialog, det fysiska mötet var viktigt och så är det än idag.

Lokalt och litet jordbruk

Numera finns det genetiska verktyg som gör det möjligt att analysera gammalt DNA. Resultaten, i kombination med analysen från arkeologiska fynd, visar hur den mänskliga migrationen har gått till. Ett sådant exempel är en ny studie som har undersökt övergången till ett jordbrukssamhälle, den så kallade neolitiseringen, i Anatolien.

– Vi hade tidigare tittat på etableringen av jordbruket i Skandinavien för ungefär 6 000 år sedan och ville gå tillbaka ännu längre i historien. Men någonstans i Sardinien tog det stopp. De människor som bor i det området i Mellanöstern som kallas för den bördiga halvmånen är genetisk inte alls lika de människor som bodde där för 10 000 år sedan, berättar Anders Götherström.

Lösningen var att gå tillbaka till de utgrävda skeletten av människorna som levde då. Den genetiska analysen pekar på en ganska liten grupp människor som etablerade jordbruket och existerade parallellt med andra grupper, som jägar- och samlarsamhällen.

 – Efter en 1 500 år lång period har gruppen förstorats och då framträder också en större genetisk variation som finns lokalt och i kontaktnätet, säger Anders Götherström.

– Kontaktnätet kan också spåras med hjälp av arkeologiska fynd och de tyder på långväga kontakter. Vi kan se tydliga mönster av mobilitet, lägger Jan Storå till.

Människan bär kunskap

Förenklat kan man säga att jordbruket startade i Anatolien, utvecklades lokalt genom inflöde av människor och idéer och spridde sig sedan allteftersom populationen växte och människor valde att migrera norrut.

– Men det är inte bara migration och flöde åt ett håll, man ska också komma ihåg att det hela tiden skedde en lokal utveckling och att människor flyttade fram och tillbaka, påpekar Anders Götherström.

Det har länge varit omstritt om jordbruket kom till Skandinavien genom migration av människor eller snarare genom en förflyttning av kunskap och idéer. För några år sedan kunde en annan publikation av forskare inom ATLAS-projektet ge ett svar på detta. I studien analyserades den genetiska variationen av två skilda grupper som levde i Skandinavien för 5 500 – 6 000 år sedan. Den ena gruppen var tidiga jordbrukare, den andra traditionella jägare och samlare.

– Det vi kunde se är att de två grupperna som levde geografiskt mycket nära varandra var genetiskt extremt olika, säger Mattias Jakobsson, forskare inom populationsgenetik vid Uppsala universitet.

– Människorna som migrerade norrut tog med sig sitt sätt att leva. Så småningom träffades de två grupperna och började leva ihop. Då ser vi ett skifte från det tidigare dominerande jägar-samlarsamhället till ett jordbrukssamhälle. Troligen var det ett mer stabilt och tilltalande sätt att leva på, fortsätter Mattias Jakobsson.

Utveckling genom migration

Mattias Jakobsson får ofta frågan om han inte befarar att hans forskning ska utnyttjas i politiska syften och Anders Götherström berättar om kollegor som är rädda för att genetisk forskning på forntida människor ska befästa tankarna om homogena eller ”rena” grupper.

– Sådana grupper har aldrig funnits, vi ser inte detta i vår forskning. Spridningen av idéer och kunskap genom rörelse av människor är central för människans utveckling och det finns inga passiva mottagare. Det handlar om ett utbyte och det ser vi i genflödet, påpekar han.

– Tanken om rena grupper är en social konstruktion, en mycket stark åsikt som saknar vetenskapliga underlag, adderar Jan Storå.

Han tar också upp en annan viktig aspekt.

– Det har länge funnits att spänningsfält mellan naturvetenskap och humaniora, vi har jobbat i 15 år för att få ihop arkeologin och genetiken. Det är människan som har skapat de genetiska mönstren, i slutändan handlar det alltså om människor och sociala processer. De här studierna lär oss mycket om samtiden, avslutar han.

Text: Natalie von der Lehr

Fakta: Nya verktyg förklarar historien

 

Arkeologiska fynd har alltid varit en viktig ledtråd för att besvara frågor om den mänskliga historien och utvecklingen. De senaste tio åren har genetiken fått en allt större roll. År 2 000 blev den mänskliga arvsmassan kartlagd och sedan dess har metoderna för att analysera DNA blivit bättre, snabbare och billigare.

– Dessutom har det blivit möjligt att arbeta med gammal DNA som oftast är nedbruten i kortare bitar, förklarar Mattias Jakobsson, forskare inom populationsgenetik vid Uppsala universitet.

– Disciplinerna går in i varandra. Jag är osteoarkeolog och expert på gamla ben och skelett. DNAt som finns i skeletten öppnar helt nya möjligheter. Hela processen tar mycket tid men när resultaten sedan kommer blir det oftast spännande. Många gånger måste vi tänka om och kan skriva ny förhistoria, kompletterar Jan Storå.

Kontaminering av det gamla DNAt med DNA från arkeologer och andra nu levande människor som har hanterat fynden är vanligt men enligt Mattias Jakobsson är detta ett problem som kan kontrolleras, bland annat med hjälp av datormodeller som kan sortera bort det kontaminerande (dvs nutida) DNAt.

Fakta: ATLAS-projektet

Atlas-projektet är ett samarbete mellan forskare vid Stockholms universitet och Uppsala universitet med samarbeten i många delar av världen. Målet är att undersöka den mänskliga historien och utvecklingen i Europa med fokus på Skandinavien. Projektet förenar många olika discipliner som till exempel arkeologi, genetik och osteologi (analys av skelett och ben) samt datering med hjälp av isotoper och arbete med gammalt och nedbruten DNA.

 

För mer information:
www.theatlas.se

Originalartiklarna:

  • Skoglund et al, Origins and Genetic Legacy of Neolithic Farmers and Hunter-Gatherers in Europe. Science 336: 446-469 (2012)
  • Kilinc et al, The Demographic Development of the First Farmers in Anatolia. Current Biology 28: 1-8 (2016)