Vi erbjuder
Thorsellia anophelis - bakterien som enbart hittats i sjukdomsspridande myggor

Myggornas fingeravtryck

Det surrande ljudet av en mygga. I Sverige kan det betyda förstörda utekvällar på sommaren och kliande bett. Längre söderut kan konsekvensen bli livshotande sjukdomar som malaria. I bekämpningen av sjukdomen är det viktigt att veta hur myggorna rör sig. Myggornas bakterieflora skvallrar om deras resväg.

Publicerad: Uppdaterad:

I Burkina Faso plockas myggorna av arten Anopheles gambiae en och en varsamt ner i provrör med alkohol. Efter det väntar analys av bakteriefloran.

– Vi är på jakt efter förståelsen av vilka bakterier som finns i myggor. Vi vill utnyttja dessa bakterier för att döda parasiter som överförs av myggor, som till exempel malaria, förklarar Olle Terenius, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala.

Det är ett syfte med hans forskning (se faktaruta), en annan viktig aspekt i bekämpningen av malaria är att veta hur myggorna flyttar sig och därmed sprider smitta.

– Om vi vet hur myggorna rör sig mellan olika områden vet vi också vilka bekämpningsmetoder man ska tillämpa. Om vi ser ett utbrott på ett geografiskt ställe - hur långt bort måste man vidta åtgärder?

Människor som överlever en malaria-infektion och därefter exponeras regelbundet för parasiten utvecklar en viss immunitet. När exponeringen avtar försvinner även skyddet. Det betyder att människor i områden som är temporärt fria från malaria är speciellt känsliga.

– Då går man från en endemisk situation, att smittan är under kontroll, till en epidemisk situation, där väldigt många kan bli sjuka och kan dö.

Varje mygga är en skog

Totalt analyserade forskarna bakteriefloran från 30 myggor från tre byar i Burkina Faso. Artbestämningen skedde genom att kartlägga 7500 DNA-sekvenser från varje mygga.

– Man kan jämföra det med att artbestämma 7500 fåglar i en skog. Varje mygga är som en egen skog, och vi har tittat på totalt 30 stycken.

Resultatet visar att den individuella bakteriefloran är unik och säger mycket om vad myggan har haft för sig och på vilka platser den har varit - det blir som ett fingeravtryck. De viktigaste bakterierna för kopplingen till vilken plats myggorna har varit på tillhör arterna Massilia, Wolbachia, Shewanella och Acinetobacter. Wolbachia ärvs från modern via ägget och det finns tydliga skillnader mellan olika byar. Massilia och Shewanella återspeglar troligen var någonstans larverna kläcktes eftersom dessa arter av bakterier finns i biofilmer på vatten. Acetinobacter kommer från nektar, maten som myggorna äter. Hanmyggor har en något högre halt av dessa bakterier, troligen eftersom de uteslutande äter nektar och inte suger blod som sina kvinnliga kamrater.

Ny teknik för ny kunskap

Tidigare metoder för att studera hur myggor rör sig gick ut på att märka myggor med till exempel radioaktivitet eller fluorescens och sedan samla in igen dem efter ett tag. Förutom det uppenbara problemet att det är svårt att fånga in myggorna igen finns det en del andra problem.

– Det handlar om ett mycket stort antal myggor, vi vet inte var de flesta av dessa tar vägen och när de dessutom kan sprida malariaparasiter är det ett etiskt problem.

Numera är det enklare och billigare att fånga in ett fåtal av de myggor som redan finns i miljön och bestämma vilka bakterier de bär på.

– Sekvensanalysen har blivit mycket billigare och snabbare, därför går det att göra så här. För bara några år sedan hade det tekniskt varit möjligt men alldeles för dyrt, ytterligare några år tidigare hade det också tekniskt varit svårt.

Insekter i rörelse

Den nya studien visar att metoden fungerar och nu letar Olle Terenius och hans kollegor efter olika användningsområden. Några projekt är redan på gång, till exempel studerar forskarna hur fjärilar rör sig ute i naturen.

– En kvalificerad gissning är att bakteriefloran ser olika ut beroende på vilken blomma fjärilen tar nektar ifrån. På så sätt kan man bestämma var fjärilen har varit och hur långt den har rest.

Ett annat intressant tillämpningsområde är skadegörare i svenska skogar. Om man vet hur insekterna flyttar på sig blir det enklare att planera placeringen av olika hyggen.

– Om vi ser ett angrepp på ett hygge så är det bra att veta var man ska placera nästa hygge för att undvika samma skadegörare. Räcker det med tre mils avstånd eller behövs det fem? Med hjälp av den nya informationen kan vi bygga upp nya modeller, förklarar Olle Terenius för att illustrera hur den nya kunskapen kan användas.

Fakta: ”Malaria går att utrota”

Bakterierna kan inte bara avslöja vad myggorna har haft för sig men kan med lite hjälp på traven även döda malariaparasiten. Olle Terenius lägger ihop olika pusselbitar:

  1. Människomalaria smittar bara människor och överförs enbart av malariamyggor. Parasiten har inga andra värddjur och finns inte någon annanstans i naturen.
  2. Bakterien Thorsellia anophelis har hittills bara hittats i myggor som överför sjukdomar.

En genmodifierad variant av Thorsellia anophelis skulle potentiellt kunna döda parasiten och därmed utrota malaria.

– Mycket talar för att den här typen av modifiering skulle vara väldigt specifik och att de genmodifierade bakterierna inte skulle kunna hamna någon annanstans i naturen än i smittande myggor. Det är viktigt eftersom myggorna rör på sig och tar med sig de modifierade bakterierna så det inte handlar om ett geografiskt begränsat område som går att kontrollera.

Malaria orsakas av främst av parasiten Plasmodium falciparum. WHO uppskattar att 214 miljoner människor infekterades under 2015, varav 438 000 resulterade i dödsfall. Speciellt barn under fem år och gravida kvinnor är mycket känsliga för parasiten.

Text: Natalie von der Lehr