Vi erbjuder

Arkiv som överlever allt

Ytterst lite information från vår digitala tidsålder kommer att finnas kvar om 100 000 år. Den insikten fick Martin Kunze att skapa ett analogt arkiv djupt inne i Alperna.

Text: Johan Joelsson, Foto: Jonatan Jacobson

Publicerad: Uppdaterad:

Det gnisslar i den smalspåriga rälsen när tåget dundrar in i berget. Lyktor kastar ett blekt sken över gångarna i den tretusenåriga saltgruvan i österrikiska Hallstatt. Vi kliver av i en kammare.

Här står staplar med kistor fyllda av löpnummerförsedda keramikpl­attor med tryckta texter och bilder. Vi befinner oss i Memory of Mankind – arkivet som i en avlägsen framtid ska fungera som en analog backup av vår tid.

– Vad vi skapar här kan överleva i flera hundra tusen år, kanske ännu längre. Framtida civilisationer kommer att grunda sin syn på vår tid utifrån innehållet i arkivet, säger projektledaren Martin Kunze.

Evighetsarkiv

Tanken på ett katastrofsäkert evighetsarkiv väcktes för sex år sedan när keramikern Martin Kunze satt vid sin drejskiva och funderade på vilka informationsbärande artefakter som kommer att bestå genom millennierna.

Sedan internet slog igenom präglas vår era av digital information. Men ur ett långtidsbevaringsperspektiv är den digitala informationshanteringen opålitlig.

I slutet av 1990-talet myntades begreppet "digital dark age". Termen beskriver ett framtidsscenario då det kommer att vara svårt eller omöjligt att studera dagens elektroniska filer eftersom de antingen förstörts eller sparats i föråldrade format.

När Martin Kunze satt vid drejskivan visualiserade han den "kyrkogård av oläsbara disketter" som han själv förvarade i källaren. Plötsligt kom idén. Han skulle bränna stengodsplattor med information om vår tid och gömma dem i en geologiskt trygg miljö med potential att stå emot såväl tjocka inlandsisar som kärnvapenkrig och naturkatastrofer.

Saltgruva att lita på

Valet föll på saltgruvan i Hallstatt. Företaget som äger gruvan tände på idén och upplät 15 kamrar för projektet. Sedan Memory of Mankind invigdes för två år sedan har cirka 600 informationsplattor producerats och placerats i arkivet. Martin Kunze lyfter varsamt upp några plattor som han skapat på uppdrag av Naturhistoriska museet i Wien som inlett en satsning på att dokumentera delar av sina samlingar och trycka dem på keramikplattor.

Men det är inte bara museer, universitet och statliga institutioner som valt att placera information i arkivet. För 3 000 kronor kan även privatpersoner beställa en platta.

– Privatpersonernas medverkan är lika viktig som den officiella historieskrivningen. Det går att dra paralleller till de gamla egyptierna och babylonierna vars vardagsliv vi idag har väldigt lite kunskap om, säger Martin Kunze.

Orden avkodas

För cirka 100 000 år sedan började grupper av homo sapiens att röra sig från Afrika till andra kontinenter. Hur världen kommer att se ut år 102 015 efter Kristus är helt omöjligt att föreställa sig.

Idén med de informationsbärande plattorna förutsätter att de framtida civilisationerna som hittar dem förstår det skrivna språket. Martin Kunze har därför inlett ett avkodningsprojekt som går ut på att skapa ett slags keramiskt pictionary. Tusentals plattor med tryckta ord och föreställande fotografier ska placeras i arkivet för att framtida forskare ska ha en möjlighet att dechiffrera de utdöda språken.

– Jag är medveten om svårigheterna och osäkerhetsfaktorerna i det här projektet, men jag anser ändå att analoga informationsbärare är det bästa alternativet när man pratar mångtusenårig lagring, säger Martin Kunze.

Harry Potter-roman

På de befintliga keramikplattorna går det maximalt in 25 000 tecken. Jämfört med digitala förvaringsmetoders lagringskapacitet framstår Memory of Mankind som en spartansk och klumpfotad förlorare.

Men Martin Kunze berättar att han har börjat experimentera med en ny teknik som gör det möjligt att trycka betydligt mindre bokstäver. Dessa är inte synliga för blotta ögat, men fullt läsbara med ett enkelt mikroskop.

– När vi utvecklat tekniken ytterligare kommer vi att få plats med en hel Harry Potter-roman på en platta, säger Martin Kunze.

Om cirka 40 år kommer ingången till förvaringskamrarna i gruvan att förslutas av sig själv på grund av det formbara bergets rörelser. Då kommer förhoppningsvis arkivet att vara fullt och redo att överlämnas åt naturkrafterna.

Polletter visar vägen

Men om Memory of Mankind får leva vidare – när och hur kommer det att upptäckas? Martin Kunze ser tre framtidsscenarion. Det mest sannolika är att man om några hundra år inser att man saknar betydelsefull information om vår tid och väljer att öppna arkivet.

Det andra scenariot är att mänskligheten hittar en fungerande metod för extrem långtidsbevaring av digital information varpå arkivet inte längre kommer att fylla någon funktion. Den tredje möjligheten är att det inträffar en katastrof som slår ut delar av mänskligheten och teknologin.

– Skulle så bli fallet kan arkivet förse den civilisation som reser sig med viktig information så att människorna slipper börja om på stenåldern, säger Martin Kunze.

För att framtida civilisationer ska kunna hitta arkivet när det väl förslutits har han designat runda keramikpolletter som pryds av en Europakarta, koordinater och Hallstattsjöns konturlinjer. Alla som väljer att lagra en platta i arkivet får, förutom en kopia på sin platta, även en sådan pollett.

– I takt med att arkivet växer kommer dessa polletter att spridas ut över världen och i framtiden fungera som en skattkarta till arkivet, säger han.

Martin Kunze tar upp två polletter ur sin jackficka och ber oss att placera ut dem i någon glest befolkad del av Sverige. Tanken är svindlande. Kanske blir det någon av dessa polletter som i framtiden kommer att leda en historietörstande civilisation till den österrikiska tidskapseln?