Vi erbjuder

Gästkrönika: Den som stressar mest vinner

Vi får lära oss att arbete är viktigt, att det är arbetet som definierar vårt värde som människor. Frågan "Vad ska du bli när du blir stor?" etsas tidigt in i våra medvetanden och följer oss genom hela grundskolan, genom gymnasievalet, in i univesitetskorridorerna och ut i arbetslivet. Vårt arbete definierar oss, ger oss vår sociala status.

Publicerad: Uppdaterad:

Det är fint att arbeta mycket. Mitt Facebookflöde svämmar över av statusar som beskriver hur tiden är knapp, om hur mycket människor arbetar, hur stressade och trötta de är, hur mycket de ser fram emot semestern (om de får någon). Uppdateringar om sena jobbnätter, långa arbetspass och bilder på kaffekoppar och energidrycker framför datorer på helgnätter får mängder av likes och hejarop.

Stress är den nya tidens statusmarkör. Att arbeta mycket tyder på målmedvetenhet och stark karaktär. Statusen är moroten och tiden är piskan. Stress mot en deadline, som nås med nöd och näppe bara för att sedan direkt påbörja slitet mot nästa. Evig stress på vårdgolv, framför datorer, tunga ögonlock och kaffe ur pappersmuggar under lysrörsbelysning sena kvällar. Om lycka kan köpas för pengar, undrar jag när vi ska ha tid att konsumera den.

Samtidigt har vi den andra sidan. Alla som söker jobb efter jobb bara för att få ännu ett "Tack, men nej tack". Människor som anses sakna karaktär, trots att de är beredda att göra vadsomhelst för att få vara den som sliter ut sig, men som aldrig får visa vad de går för. Vars självförtroende får sig ännu en törn varje gång de får ytterligare ett negativt besked, eftersom det värsta som kan drabba ens sociala status är att stå utan arbete.

Vi arbetar mer och hårdare. Samma tid ska räcka till allt mer. Detta medan andra människor går sysslolösa. Nästan var tionde person står utan arbete samtidigt som många arbetar mer än de klarar av.

Vi måste omfördela resurserna. Ingen ska behöva gå sysslolös och ingen ska behöva arbeta ihjäl sig. När blir det trendigt att arbeta mindre? Jag väntar på att det ska anses fint och beundransvärt att göra sitt jobb, men inte mer. När det blir en statusmarkör att våga sätta ner foten och säga ifrån när kraven hopar sig och fler uppgifter adderas till en redan pressad arbetssituation. Tänk när det blir creddigt att gå ner i arbetstid, att välja högre livskvalitet framför högre inkomst, att prioritera sig själv framför sin arbetsgivare och att skryta om det på Facebook. Den statusen skulle jag trycka like på.

Zandra Hedlund, Leg. dietist, Debattör och skribent

Kommentarer

Sara 2015-06-17

Jag tänkte att den här måste jag dela på facebook och klippa ut den sista meningen och sätta som kommentar. Sen kom jag på att jag har arbetskamrater på facebook. Nä, nu törs jag inte dela det här, tänk om det uppfattas fel? *hmm... måste uppbåda lite mod här, annars kommer ju det här aldrig förändras...*
Kommentera