Vi erbjuder
Maria Christiansson och Christian Bernhardsson bestrålar en docka från olika vinklar i experimenten.

Saltet som fångar upp och mäter strålning

Efter fältprover i Tjernobyl och i Fukoshima har forskare i Lund utvecklat en metod för att mäta strålning med bordssalt. Vid låga stråldoser verkar salt fungera lika bra som dosimetrar.

Publicerad: Uppdaterad:

Ett saltkorn har betydligt bättre minne än vad man tidigare trott. I alla fall när det kommer till att registrera låga doser strålning. Med hjälp av vanligt bordssalt i svarttejpade behållare, utplacerade i Tjernobylområdet och i Fukoshima, har svenska forskare upptäckt att salt i flera avseenden är lika pålitligt som de dosimetrar som används inom exempelvis kärnkraftsindustrin.

Bakom de nya rönen står en Malmöbaserad forskargrupp inom medicinsk strålningsfysik knuten till Lunds universitet. Gruppen bildades 2006 och består idag av sex personer, bland annat Maria Christiansson och Christian Bernhardsson som båda disputerat med avhandlingar på temat salt och strålningsdetektion.

Fokus på bordssalt
När vi ses i ett konferensrum på Skånes universitetssjukhus i ett vintergrått Malmö berättar de att det från början var tänkt att gruppen skulle studera hur tegel och porslin reagerar på strålning.

Men eftersom processen är omständligare valde man att istället fokusera på bordssalt – en produkt som även har den fördelen att den finns i nästan alla hushåll världen över. Redan på 1950-talet upptäcktes det att salt hade ett slags ”minne”. Men efter att ha slagit fast att salt kunde fånga upp och registrera höga strålningsdoser i labbmiljö gjordes knappt någon ytterligare forskning i ämnet.

– För något årtionde sedan blev apparaterna mer sofistikerade, vilket möjliggjorde noggrannare mätningar. Det var då vi kom in i det här, säger Christian Bernhardsson.

– Forskarna före oss konstaterade bara att det gick att använda salt. Men vi har nu testat det praktiskt i ryska byar samt i Japan, säger Maria Christiansson.

Testat i Tjernobyl
Genom att placera ut salt i Tjernobylområdet – i köksskåp, utomhus på fasta stationer och i behållare som människor burit runt halsen – har forskarna vid upprepade tillfällen kunnat mäta de strålningsnivåer som härstammar från den tragiska kärnkraftsolyckan 1986.

Analyserna av det strålningsexponerade saltet har sedan jämförts med på plats-mätningar gjorda med traditionella dosimetrar. Successivt gick det upp för forskarna att saltets kapacitet att lagra information om hur mycket strålning det exponerats för var betydligt bättre än vad man tidigare anat. Under fältarbetet, som pågick i flera år, strävade forskarna hela tiden efter att få saltet att registrera allt lägre nivåer av strålning.

– Höga stråldoser, som man inte överlever, är mindre relevanta att studera. Vid lägre doser går det att sätta in behandling. Eller informera om att doserna är försumbara i förhållande till normal bakgrundsstrålning, säger Christian Bernhardsson.

Skyddas från ljus
I Maria Christianssons avhandling, som lades fram i våras och i huvudsak fokuserar på den konkreta utläsningstekniken, gjordes även mätningar med salt i japanska Fukoshima. Precis som i Tjernobylområdet placerades saltbehållare ut i olika miljöer under en begränsad period. Försöken skedde både under 2013 och 2014.

– Det var en kollega till mig som skulle dit i ett annat ärende. Så jag passade på att skicka med dosimetrar och salt som placerades ut med lyckat resultat, säger hon.

En förutsättning för att metoden ska fungera är att saltet som ska avläsa strålningen förvaras dunkelt. Om det utsätts för exempelvis solljus försvinner den energi som forskarna analyserar för att få fram strålningsinformation (se faktaruta).

Fältproverna i Tjernobylområdet och i Fukoshima har även kompletterats med mätningar utförda i laboratoriemiljö på Skånes universitetssjukhus och utomhus på räddningstjänstens övningsbana i Löddeköpinge.

Strålad fantom
Där har en skivad gummidocka som ska representera en människokropp – en så kallad fantom – bestrålats från olika vinklar. Genom strålningsdetektorer och fasttejpade saltförpackningar på dockan har forskarna kunnat mäta hur mycket strålning mänskliga organ utsätts för beroende på var strålkällan kommer ifrån.

Det här är ett spår som forskarna vill studera närmare i framtiden:

– Att undersöka relationen mellan signalen i salt och risken för sena hälsoeffekter är något vi kommer att arbeta mer med, säger Christian Bernhardsson.

Salt med potential
Maria Christiansson och Christian Bernhardsson undersöker även förutsättningarna att utveckla en slags billig saltdosimeter för allmänt bruk. Sådana skulle exempelvis kunna bäras av oövervakade privatpersoner i miljöer som misstänks vara kontaminerade.

Eller, som ett komplement till traditionella mätinstrument, placeras ut på tusentals punkter i ett kontaminerat område för att få fram exakta strålningsnivåer för specifika platser. Saltet har potential och möjligheterna är många.

– Vårt mål är att på sikt hitta ett billigt och effektivt sätt för att bestämma stråldoser för ofrivilligt exponerade individer, säger Christian Bernhardsson.

Text: Johan Joelsson
Bild: Jonatan Jacobson

SÅ FUNKAR DET

Genom att bestråla det strålningsexponerade saltet med blått ljus – så kallad optisk stimulerad luminiscens – utsöndras energi i form av ljus från saltet. Detta ljus är proportionerligt med den strålning som saltet tidigare utsatts för. Ljuset som utsöndras från saltet när det bestrålas kan sedan mätas med hjälp av en så kallad OSL-apparat.

 

 SALT

Salt är ett mineral som huvudsakligen består av natriumklorid. Föreningen utvinns dels ur havsvatten och saltsjöar, dels ur stensalt. Dessutom erhålls natriumklorid numera som biprodukt vid avsaltning av havsvatten. Salt har en urgammal användning inom livsmedelshanteringen på grund av sin konserverande effekt, samt som krydda.

Källa: NE och Wikipedia