Vi erbjuder
Nils Johansson har studerat vilka metaller som finns på Tekniska Verkens soptipp i Gärstad i utkanten av Linköping. Foto: Jonatan Jacobson

Soptippen – en framtida guldgruva

I stadsmiljö och på soptippar finns outnyttjade metaller. Dessa bortglömda skatter kan bli ett miljövänligt komplement till gruvdrift. Det menar Nils Johansson och hans kollegor som bland annat studerat soptippen i Linköping.

Publicerad: Uppdaterad:

– Det finns lika mycket metaller ovan jord som i de geologiska reserverna i marken

Med försiktiga steg kryssar doktoranden Nils Johansson omkring bland rostiga hästskor, kugghjul, spikar och knivar på Tekniska Verkens anläggning i Linköping. Soptippen är vidsträckt och överallt reser sig stora avfallshögar mot skyn. Ja, många är nog snabba att beteckna metallskrotet här som just avfall. Men inte Nils Johansson.

Sedan fyra år arbetar han tillsammans med doktorandkollegerna Björn Wallsten och Per Frändegård vid Linköpings universitet med ett forskningsprojekt som de lite skämtsamt kallar för "alternativa gruvor".

Bra för miljön

Deras akademiska arbete handlar om att analysera och kartlägga de enorma metallresurser som finns runt omkring oss i samhället, bland annat i form av deponier på soptippar och urkopplade kopparkablar under våra städer. Metaller som idag inte återvinns i någon högre utsträckning men som i framtiden kan bli ett alternativ, eller åtminstone ett komplement, till dagens gruvdrift.

– Vi ser både miljöfördelar och sociala fördelar. Gruvnäringen skapar ofta markkonflikter, kräver mycket energi och kan i värsta fall, vilket historien visat, leda till kolonialisering och krig. Jag tror vi måste förändra vår traditionalistiska syn på var resursbaserna till metallerna finns, säger Nils Johansson.

Fyra miljarder kronor

I sitt forskningsarbete på avdelningen för industriell miljöteknik har Nils Johansson och hans kolleger prospekterat soptippen i Linköping. För att få en djupgående bild har de studerat gamla kartor och flygfoton över tippen samt intervjuat människor som arbetat på soptippen. Forskargruppen har bland annat kommit fram till att det sammanlagda värdet av soptippsmetallerna uppgår till cirka fyra miljarder kronor.

– Vi måste bli bättre på att återvinna de metaller som redan grävts upp. Idag tas bara en tredjedel av alla typer av metaller som är i omlopp om hand, säger Nils Johansson och lyfter upp en gammal plåtburk som en gång i tiden innehållit Bullens pilsnerkorv.

Övergivna telekablar

Det är inte bara på soptippar som det finns stora mängder återvinningsbara och värdefulla metaller. Nils Johanssons kollega Björn Wallsten har gjort en kartläggning av den ansenliga mängd urkopplade rör och ledningar som finns under Norrköpings gator.

Hans studie visar att cirka 25 procent av all infrastruktur som finns under mark är övergiven. Utöver det tillkommer stora mängder telekablar som kommer att fasas ut den närmaste tiden. Sammantaget finns det troligen lika mycket koppar i Aitiks reserver som i Sveriges infrastruktursystem, berättar Nils Johansson. Att stater ännu inte fått upp ögonen för de potentiella guldgruvorna har sina orsaker.

Skatterna styr

Eftersom depåerna på soptippar ofta består av blandade metaller såväl som annat avfall är det inte alltid lönsamt att utvinna dessa.

– Vad som är lönsamt påverkas även i allra högsta grad av politiken. Ett gruvbolag kan lägga alla rester på en deponi utan att betala skatt. Återvinningsindustrin å andra sidan måste betala skatt för sitt avfall, säger han.

Den politiska obalansen i Sverige har Nils Johansson studerat närmare i en vetenskaplig artikel som publicerades i tidskriften Resources Policy. Ett exempel är att gruvsektorn har lägre koldioxidskatt och lägre energiskatt än återvinningssektorn. Det politiska stödet till gruvsektorn kan enligt Nils Johansson värderas till runt 30 miljarder kronor per år medan återvinningssektorn endast får några få miljoner i forskningsanslag.

Ökande metallbehov

Regeringen vill tredubbla antalet svenska gruvor till 2030. Hur ser du på det?

– I ett globalt perspektiv måste man förstå att metallbehovet ökar med tanke på att den växande medelklassen i fattigare ekonomier vill ha metallintensiva varor som bilar, tvättmaskiner och datorer. Men för det behöver man inte öppna nya gruvor under marken. Det finns en enorm outnyttjad återvinningspotential, säger han.

Är det realistiskt att stater börjar återvinna istället för att öppna nya gruvor?

– Ja, i sinom tid. Men det krävs mer kunskap, infrastruktur och ett förändrat synsätt innan vi kan nå dit. Även om mängderna metall är jämförbara ovan och under jord ska man inte underskatta hindren för att nå dit, säger Nils Johansson.

Få med gruvbolagen

Om 20 år tror Nils Johansson att fler stater har börjat återvinna redan utplockad metall i betydligt högre utsträckning än idag. Men han betonar vikten av att få med gruvbolagen på tåget eftersom det är där metallutvinningsexpertisen finns. Intresset från de stora aktörerna har hittills varit ljumt. Men Nils Johansson menar att gruvbolagen och stater redan nu borde börja ställa om för att på sikt kunna skapa cirkulära samhällen.

– Jag tycker vi borde förbereda oss för det redan nu. Men jag är rädd att människan snarare kommer att börja leta metaller i rymden, i djupa hav eller under Antarktis istället för att titta på metallerna som vi har nära oss, säger han samtidigt som en konvoj av lastbilar rullar in på Tekniska Verkens anläggning för att dumpa sitt metallavfall.

Nils Johansson

Ålder: 32 år.
Bor: Linköping.
Utbildning: Miljövetenskap och naturresursförvaltning.
Tidigare jobb: Miljötillsyn.
Gör just nu: Doktorerar om framtidens gruvor.

 

Metaller på soptipp

Enligt Nils Johansson och hans kollegors uträkningar finns det på Tekniska Verkens soptipp i Linköping cirka 150 000 ton järn, 100 000 ton aluminium och 10 000 ton koppar. Koncentrationen av koppar är lika hög på tippen som den är i Bolidens Aitikgruva utanför Gällivare.

 

Text: Johan Joelsson

Kommentarer

Kommentera