Vi erbjuder

Tårar 2014-03-19

Går inte att beskriva hur bra detta är skrivet. Det är precis just såhär jag känner! Fast jag jobbar inte, utan läser första året på gymnasiet på naturvetenskaplig linjen. Senast i söndags märkte jag av "mitt fallande". Jag grät så kopiöst mycket och jag visste inte varför. Jag visste inte varför jag hade en sådan panik. Varför jag helt enkelt inte orkade mera. Det svåra är då att visa hur dåligt man mår inför andra, för att andra vill oftast ha en förklaring till varför man mår dåligt. Men om man nu inte kan förklara, hur gör man då? Jag grät så mycket att jag dagen efter såg att jag fått som blåtiror kring ögonen. Jag vet inte hur jag ska göra för att få hjälp, för att visa att jag mår dåligt. För det är när jag visar att jag mår dåligt som det i princip blir ännu värre. Då jag känner mig vara så långt ner på botten som det bara går. Nästan ännu längre ner. Jag hatar att visa mig svag, är ofta den personen som alla kommer till för att finna stöd och tröst, och jag älskar att vara den personen! Men det svåra är då att man blir sämre på att söka hjälp själv. Denna text satte verkligen ord på det jag själv inte kunnat, så tack! Tack Zandra och naturvetarna!