Vi erbjuder

MiaLi 2015-03-18

Träffsäkert med hög igenkänningsfaktor. Tack Zandra. Jag vill bara tillägga att när jag som högpresterande började må dåligt och tappa fart pga sämre koncentration och förmåga att planera och hålla ihop, vad tror ni hände då på arbetsplatsen? Jo, det man kan förvänta sig, sämre löneutveckling. Jag fick ingen hjälp av chefen som istället såg sin chans att differentiera lönerna på sektionen ännu mer genom att ge mig mindre påslag än mina kollegor för att jag började visa lite ojämnt resultat. Inte ens när jag satt och grät mig igenom ett helt medarbetarsamtal undrade chefen om jag ville besöka företagshälsovården. Förmodligen för att det hon framfört var orsaken till min nedstämdhet då hon kritiserat mig för att ha för lång handläggningstid i ett av mina 175 pågående ärende, ett ärende som var mycket mycket komplicera, och kritiken därför kändes extra orättvis. Jag upplever att jag tvingats att arbeta mig sjuk. Hela tiden har chefen kontrollerat mig extra mycket och tagit chanser att häva ur sig kritik för minsta lilla. Löneökningarna har för mig stannat på mellan 200-400 kr/mån medan andra kammat hem minst 600 (om de redan haft hög lön) och högst 2500 kr. För mig innebär det idag en skillnad på 7600 kr till den av mina kollegor med samma arbetsuppgifter - till min nackdel då. Jag arbetar i ren panik ibland. Jag undrar hur jag ska våga söka annat arbete då min nuvarande chef hackar på mig och får mig att känna det som att hon bara vill att jag ska sluta. Detta får mig att uppleva det som om jag vore värdelös och oattraktiv trots att jag innerst inne minns mig som en akademiker med en ovanlig skärpa och kapacitet. Har jag fel frågar jag mig? Men minns många andra som fortfarande tycker jag är duktig och vänder sig till mig för råd och vägledning, vad betyder det? Jag är förvirrad och rädd och vill inte jobba kvar men kan inte förmå mig att söka mig bort. För hur skulle jag kunna klara av det jobbet då? Är avundsjuk på de som får småbarn och de som går i pension. Inte visste jag att jag skulle avsky att arbeta så mycket som jag gör det idag. Längtar bara hem från jobbet och inte till det på morgonen. Drar mig undan på fikapaus och luncher. Det är ju så mycket ljud då alla andra har paus. Orkar inte umgås med vänner eller övriga familjen på lediga kvällar och helger. Sover massor. Svårt med koncentration m.m. Är nedstämd och utan lust att sjunga m.m. som jag gjorde förut. Har tappat bort mig själv och vet inte hur jag ska orka hitta tillbaka till hon som ville så mycket gott... Med det gör inlägget vill jag att alla ska se att vi anställda, utmattade, ibland måste tampas både mot obrydda arbetsgivare och samtidigt pressas via systemet med de individuella lönerna. Då är det svårt att ta det lugnare på jobbet, det inser alla, och det kan inte bara vara vårt eget fel?!!?