Vi erbjuder

Ingen 2015-01-20

Känner igen mig i mycket av vad båda Zandra och ni som kommenterat skriver. Har länge försökt ta steget att söka hjälp för min obalanserade tillvaro. Fast egentligen, alla andra på jobbet klarar sig finfint, varför känner jag som jag gör? Är det verkligen jobbet som gör att jag helt tappat gnistan? Sover dåligt, äter dåligt (ej för lite), oroar mig jämt och ständigt, skrattar aldrig, aldrig!, tar avstånd ifrån stort sett alla, svarar inte på sms, orkar helt enkelt inte hålla kontakten med någon. Fortsätter det i någorlunda samma stil så vet jag inte hur det kommer sluta. Det jag mest är rädd för är skammen. Men chef, mina syskon och föräldrar, samt vissa av mina vänner som jag fortfarande har kvar kommer fördumma mig, rätt och slätt. Och då kanske jag stå där, helt ensam i en än mer sämre tillvaro. Livet...