Vi erbjuder

Fredrik 2014-03-18

Gå in i väggen, ramla ner för stup, bli urholkad och tom. Min version: Jag har tappat fotfästet helt. Det började på dagis där jag blev mobbad, sedan hemma frystes jag ute alltmer (min familj skrattade åt mig när samtalsämnen tog slut), vidare till grundskolan där jag blev mobbad, gymnasiet där jag fortsattes att mobbas, sen blev det studier vid juristlinjen och krogjobb som dörrvakt (ingen slump). Jag var ansedd som en envis person med intelligens och integritet, stålmannen som aldrig ger upp och tålde mer än de flesta. Men jag sparkade människor ifrån mig om de kom för nära. Man kan säga att jag nu har inga vänner. (Behöver jag förresten berätta att jag tränade kopiöst mycket på gymmet och boxningsklubben sen jag var 14? Jag är nu 30 och har ont överallt.) Jag kom på mig själv att surfa in på hemsidor som tillhörde Dignitas och andra självmordskliniker. Innan dess så gjorde jag en vasektomi när jag var 26. Vägrade sätta ett barn till min hemska värld. Jag skar mig själv emellanåt för att slippa känna inåt. Besökte en psykolog och hon blev livrädd för mig, det syntes på henne. Besökte en annan psykolog och han föreslog att jag skulle frivilligt läggas in. Att jag kunde bli farlig. Vad jag vill säga med detta är att om du finns där, du som känner igen dig i min text jag skrivit efter whiskey-pimplande och porrsurfande - trösta dig med att du är inte ensam. Jag är av samma själ och tänker på dig. Önskar dig bättre.