Vi erbjuder

För ung för att vara utbränd 2014-04-08

Jag är 22 år. Full rulle senaste 6 åren, jobb inom restaurangbranschen med lååånga pass, inga raster. senaste 6 åren har jag sovit fyra, kanske fem timmar per natt. När jag tappade jobbet pga uppsägningar så bröt jag ihop totalt, visst hade jag varit trött och innan men jag visste inte hur illa det var förrän jag blev ledig. Konstant panik i kroppen, ja jag behöver inte förklara allt finns ju i din text. Min sambo hjälpte mig att boka en tid hos läkare, jag skulle aldrig ha klarat av att göra det själv. Men väl där så sa han bara "man kan inte vara så ung och utbränd, det går inte, ditt hjärta arbetar för hårt men mer är det inte". Och självklart blev jag ännu räddare, vad är det då som är fel på mig? Ingen tar mina problem på allvar. Minnesförlusten är värst tror jag, tröttheten kan jag leva med den är jag ändå van vid nu, men att inte minnas saker när jag förut kunde komma ihåg det mesta bara av att läsa det en gång. Kuratorn bagatelliserar, bara för att jag är bra på att dölja mina känslor. Jag skrev ett brev istället där jag skrev hur illa det var, men jag är ung. Upp på hästen igen, så ska det nog gå bra ska du se. Den enda som förstår är mig handläggare på arbetsförmedlingen, hen har varit underbar. Hen pressar mig inte utan hjälper mig men vad spelar det för roll, när jag ändå bara får in 2700 i månaden, jag måste arbeta. 6 månader senare så får jag fortfarande panik när telefonen ringer. Tidigare så blev jag överlycklig över mer jobb, nu börjar jag kallsvettas och hjärtat rusar. Tänk om det är ett jobb? Tänk om jag inte klarar av det? Tänk om det blir som sist, jag står där och fattar inte vad jag ska göra? Jag som alltid var så duktig. Jag som alltid var den som tog på mig allt, ville lära mig allt. Jag var alltid den som jobbade kvar när kompisarna gick ut och roade sig. Jag är 22 och tanken på en "utekväll" är helt absurd, det skulle aldrig gå. Jag är trasig, och ingen vill anställa en ungdom som inte kan jobba utan krav.