Vi erbjuder

Eva 2014-10-05

Mycket bra och superviktiga inlägg både från dig Zandra och alla andra som skrivit om sin egen resa därefter.Jag är där nu och inser att jag inte orkar driva på framåt längre..har jobbat mig andlös de sista tretton åren.Den här helgen har jag helt enkelt brutit ihop. Jag gråter om och om igen,är dödstrött vilket inte tillhör vanligheterna. Jag är trött på att orka,göra,finnas för andra,prestera på topp och kropp o psyke säger ifrån nu och jag behöver lyssna på det. Jag arbetar inom kommunal förvaltning och känner mig mycket rädd för att gå till min chef imorgon och berätta för henne hur jag mår och har det. Rädd att bli sedd som en förlorare/att mitt problem läggs ner på individnivå/på mig. Jag har lagt ner min själ/kraft och mkt av min fritid på att jobba över för att hinna med att göra mitt jobb och göra det bra..därutöver har jag tagit på mig andra uppgifter som jag arbetat med parallellt. Samtidigt är vi och har varit underbemannade länge och den personal som kommer in har ringa eller ingen erfarenhet vilket blir extra betungande.Jag är orolig att jag inte kommer få det stöd jag behöver och har rätt till. Jag har uppmärksammat min närmaste arbetsledare vid flera tillfällen senast i veckan som gick. Jag sa att jag inte kan ta på mig mer just nu och att det står mig upp i halsen, att jag har ångest när jag ska gå till jobbet och inte kan sova på nätterna.Jag upplevde och såg att jag inte blev lyssnad på eftersom jag ändå fick mer att göra..Har nyligen sökt ett annat jobb där man oxå vill ha "en stresstålig person" vilket jag ju vanligtvis är. Jag går nu och väntar på svar och hoppas få det jobbet då den stressen är på ett helt annat plan och bara finns där och då,inte dygnet runt.Jag vill ju självklart ha goda referenser från min nuvarande arbetsledning om det blir aktuellt. Det är jag också verkligen värd!Rädslan finns att detta sammanbrott och samtal med chefen kommer bli till nackdel för mig men samtidigt måste min hälsa och välmående gå före.Enligt alla samtal med vänner och familj samt flera tester som jag gjort gällande depression/stressnivå och utmattning så bör jag söka hjälp direkt och inte vänta. Så att läsa era inlägg gjorde mig ju varse och mer orolig att det samtalet kan påverka min situation framåt på olika sätt vilket inte är acceptabelt men jag måste ta risken känner jag.Tack för ert mod att skriva om ett så viktigt och aktuellt ämne och håll tummarna för mig/Eva