Vi erbjuder

Emma 2015-01-06

Bra skrivet! Har varit där själv och är där nu. Men jag fick inte hjälp som du tyvärr :( Första gången provade jag alla möjliga mediciner (antidepp) vilka jag reagerade dåligt på och mådde dåligt av fysiskt istället - hjälpte inte alls. Jag ville ju bara få andas och vila! Inte ha magont av mediciner de sen kom fram till jag inte behövde. Men fick en psykologkontakt och fick va hemma en kortare tid. Lyckades ta mig framåt efter det. Men så rasade livet runt mig, dödsfall i familjen, nytt schema på jobbet, ekonomi i kaos m.m. Kämpade på men fick söka hjälp till slut då jag inte hade nån ork kvar. Gick till vården. De ville ge mediciner trots tidigare försök. Fick inte hjälp av psykologin på lasarettet då jag försökte få dem att hjälpa, inte bara ge mig piller - du har en utbrändhetsdepression den ska din vårdcentral sjukskriva dig för fick jag till svar. Fick träffa psykologiläkaren på orten, han sa att jag inte verkade vara deprimerad (trots topp på deras test för depression/ ångest mm) och vid min ålder (33) skulle man räkna med att inte orka så mycket träning och fritidsaktiviteter efter jobbet (tar mig knappt ur soffan efter jobbet och gråter jämt. Inget känns kul och trodde inte jag skulle klara mig till nyåret ens men för feg för att avsluta allt). Har inte haft ork att byta vårdcentral eller för att ta mig upp ur skiten på egen hand. Jag har bara inte orken och ingen hjälp finns runt mig. Har ingen familj eller vänner som ställer upp, har ingen chans att jobba mindre frivilligt då jag behöver pengarna (annars hade jag sjukskrivit mig själv) och chefen klagar redan på hög frånvaro. Känner mig maktlös! Man vill ju bara krypa in i ett hörn och försvinna och för min del vet jag inte om jag kanske kommer göra just det, jag litar inte på mig själv längre. Har gett upp att det kan bli bättre för länge sedan, om inte jag själv orkar ta itu med det och ingen hjälper - vad ska man göra :( Vet att det är så många fler som förmodligen är i samma sits tyvärr. Men därför blir jag också glad (och lite avundsjuk) när jag ser att vissa faktiskt får hjälp, att vården faktiskt fungerar någonstans i landet. Stort lycka till med allt du hädanefter tar för dig! :)