Vi erbjuder

Annika Bäckström 2014-03-16

Så underbart att läsa om än det beskriver ett helvete! Jag kan känna igen mig till 100%, varit med om precis detta. Föll över stupet ;) första gången 2001, började ovetandes denna vandring/springtur/maraton 1998 och "lyckades" med konststycket igen 2011...trodde liksom inte att det var möjligt. Jobbet var en stor faktor men även mitt privatliv som innehållit en galen blandning av händelser, allt har givetvis rullat på sida vid sida. Känner mig rätt okej på det mentala planet, men den kroppsliga värken har inte återhämtat sig än. Men som du beskriver, hur vet jag egentligen när jag är fullt frisk? Jag kan inte säga till en ny arbetsgivare att jag är 100% arbetsför, och hur intressant är jag då :/ ?? Slutade mitt jobb i höstas pga min höga sjukfrånvaro, jag valde detta själv för jag kände att det inte längre var värt att försöka då arbetsgivaren inte riktigt var av samma uppfattning. Hade då jobbat på denna arbetsplats i 23 år....det kändes sådär...men idag 5 månader senare så ångrar jag inte det beslutet! För första gången kan jag iaf ta hand om mig själv, och jag är fast besluten att försöka starta eget. Min enda chans att klara mig, att vara min egen! Men det är skrämmande hur vi idag, 2014, hanterar denna sjukdom! Skamligt och skrämmande är det!!! Men tack för att jag fick läsa detta, otroligt bra skrivet :)