Vi erbjuder

Alfonso 2014-02-13

Oj, vad är det som händer här? Att lokalt satta avtal skulle gynna arbetstagaren ser jag som mycket osannolikt. I förhållandet mellan chef och arbetstagare är det alltid arbetsgivaren som drar det längsta stråt. Facket borde lyfta blicken lite högre än att bara stirra på den delen av akademikers arbetsmarknad där maktförhållandet är något så när utjämnat - där t ex tillgången och efterfrågan av kompetens gör att arbetsgivaren är mera mån om att behålla sin personal. Men det finns andra delar av akademikers arbetsmarknad där det omvända gäller och där gränsen för livegenskap kommer närmare genom arbetsgivarens allt högre makt relativt den enskilda individen, som t ex bemanningsbranchen där många hamnar som den enda vägen till ett jobb. Inte vet jag villka företag författarna till artikeln har studerat när de påstår att "Individens möjligheter att påverka sitt eget lönekuvert ökar incitamenten för en fortsatt utveckling av verksamheten." De företag som jag t ex arbetat som chef inom, där har lönebildningen varit sådan att varje avdelning har fått X % som skall fördelas mellan medarbetarna. Utrymmet för att belöna någon extra har oftast i kronor rört sig om runt en hundralapp, och det beror inte på otydliga mål eller liknande utan att X:et har legat på 2-3 %. Att belöna någon enskild med dubblat lönepåslag har medfört att andra som utfört sitt jobb på förväntad nivå i så fall har behövt avstå från någon löneförhöjning alls. Att påstå att en lägre chef på ett företag kan utöka ramarna för löneökningar är bara något som man kan förväntar sig att höra från aningslösa Allianspolitiker. "Arbetsgivaren måste stå för ett tydligt ledarskap och visa att man ser sina medarbetare och att resultat belönas." Kopplingen mellan chefer som ser individers driv och framgång och de som sitter högre upp i företagens styrelser där nästkommande års budgetmål sätts, ärextremt svag. Jag tror nog det är mer troligt att man blir bönhörd av Gud än att en önskan om extra löneutrymme för att premiera individer lite extra, skulle nå så högt upp i chefshierarkin. I synnerhet som många bolag i Sverige numera ingår i stora koncerner, och det är där budgetramarna sätts i form av avkastningskrav. "De fackliga organisationerna finns hela tiden med, men chefen måste bära huvudansvaret." Och här kan vi se att SACO tydligen abdikerar från sin roll som fackförening och blir en slags intresseorganisation kuriösa intressen. Det var ju inte riktigt det som jag hade hoppats på av mitt fack.