Vi erbjuder

Skyddade grusåsar räddar vårt drickvatten

På bara några decennier har byggindustrin gått från naturgrus till krossat berg när vägar och hus ska byggas. Genom den förändringen har landets grundvatten räddats. Men att skapa en gruskvalitet som motsvarar tusentals år av nötning är en utmaning.

Publicerad: Uppdaterad:

Sverige har ett miljömål som heter Grundvatten av god kvalitet. Det säger att "Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag." Det innebär bland annat att uttaget av naturgrus ur våra grusåsar måste minska. Grusåsarna fungerar både som filter för regnvatten och som reservoarer för grundvatten. Eftersom naturgruset inte är förnybart på kortare tidsskalor än tiotusentals år måste vi därför begränsa uttaget för att säkerställa en fortsatt god tillgång på bra dricksvatten.

På väg att ta slut

Miljömålen härrör från 1999. Men redan långt innan det insåg man att uttaget av naturgrus skulle ställa till problem på sikt.

– Den här insikten går tillbaka till 70-talets stora infrastrukturprojekt och miljonprogrammet. Då var ungefär 80 procent av allt ballastmaterial naturgrus. Den totala produktionen var också hög, på grund av alla de här byggprojekten. Man insåg att med det konsumtionsmönster vi hade då så skulle i synnerhet storstadsregionerna snart utarmat sina naturgrusförekomster, säger Mattias Göransson på Sveriges geologiska undersökning, SGU.

Han är statsgeolog och har arbetat med bergmaterialfrågor på myndigheten sedan 1995. Ballast är samlingsnamnet på de produkter som tas fram från naturgrus och berg.

Insikten ledde till att trenden vändes i början av 80-talet. Orsaken till detta har framförallt varit två.

– Det började med att dåvarande Vägverket gjorde om sina regler och inte längre accepterade naturgrus till sina vägprojekt. Sedan kom naturgrusskatten 1996, som gjorde det dyrare att utvinna naturgrus.

Idag är förhållandet det omvända mot på 70-talet – 80 procent av allt ballastmaterial krossat berg. Det finns även andra anledningar att minska bearbetningen av naturgrusförekomster.

– Själva brytningen är en miljöfarlig verksamhet. Man hanterar diesel, sprängämnen och andra kemikalier. Att göra det i direkt anslutning till vattenreservoarer är inte helt lyckat. Det finns även ett värde för natur- och kulturlandskapet i att ha kvar grusåsar.

Några användningsområden kvar

Idag öppnas i princip inga nya naturgrustäkter. Det är inte förbjudet, men det ska finnas särskilda skäl för att få tillstånd, och miljöprövningarna är omfattande. Däremot finns det täkter som får tillstånd att fortsätta brytningen av naturgrus. Det är i områden där länsstyrelsens miljöprövningsdelegation, som beslutar om tillstånd för verksamheten, bedömer att det saknas ett ersättningsmaterial i närheten av exempelvis en betongfabrik, eller att det anses vara ekonomiskt orimligt att framställa ett ersättningsmaterial.

God kunskap om geologin är grunden för en god naturresurshushållning. SGU arbetar idag med att utarbeta underlag för regionala materialförsörjningsplaner, för att hjälpa länsstyrelserna få en överblick över material- och dricksvattentillgångar i en viss region.

 

Av Kim Bergström