Vi erbjuder
Malin Larsson och Henriette Bonde är djurskyddsinspektörer på Länsstyrelsen i Skåne.

De för djurens talan

Hot och våld i jobbet tillhör vardagen för djurskyddsinspektörerna Henriette Bonde och Malin Larsson.
– Vi står ut med det när vi ser att vi gör skillnad för djuren, säger de.
Häng med inspektörerna en vanlig dag på jobbet.

Publicerad: Uppdaterad:

Pulsen stiger och adrenalinet rinner till. Vi kliver ur bilen och går med försiktiga steg över gårdsplanen.

– Jag är alltid beredd på det värsta – "the worst case scenario", säger Henriette Bonde, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne.

En anonym anmälan om bristande djurhållning av två vakthundar har kommit in. Fallet har inte högsta prioritet och har fått vänta några veckor på åtgärd.

Tunn tik

– Den här gången kan det vara falskt alarm, eller obefogad anmälan som vi kallar det. Men å andra sidan är tiken rätt tunn, medan hannen ger ett slött intryck och verkar inte fungera som vakthund, säger kollegan Malin Larsson.

Det kan ändå vara så att hundägaren är här för sällan och sköter om hundarna, spekulerar de.

– Om något händer djuren, blir skadade eller sjuka finns ingen där som kan ta hand om dem. Enligt lag ska de också rastas utanför hundgården varje dag.

När djurägaren inte heller går att nå på telefon skriver de ett meddelande och ber ägaren att höra av sig.

– Nu när vi inte ser några tydliga brister lämnar vi en lapp. Annars hade vi kommit tillbaka oanmälda igen.

Anger position

Vi kör vidare mellan byarna i det böljande skånska landskapet. Nästa besök går till ännu en hundägare som, enligt anmälaren, har haft sin hund bunden i mer än två timmar under en dag.

Innan de knackar på dörren rapporterar de till komradion Rakel på länsstyrelsen och berättar var de ska gör besöket och hur lång tid det beräknas ta.

– Det är en säkerhetsåtgärd. Om något skulle hända vet arbetsgivaren var vi befinner oss, vilket är en trygghet, berättar de.

Mannen i huset är uppretad och ilsken så fort Henriette Bonde och Malin Larsson kliver in på villatomten. Familjen fick en anmälan på sig för några år sedan och blev bötfälld, vilket innebär att hundägaren ålades att betala för kontrollen, där både resa och tid för besöket ingår. Runt 1 200 kronor är en rätt normal avgift.

Hjärnrör i handen

Tonläget höjs ännu ett snäpp och det känns hotfullt när hundägaren svingar ett järnrör i luften. Inspektörerna lyckas lugna ner stämningen tack vare sitt diplomatiska uppträdande.

– Vi har en djurskyddslag som alla måste följa. Vår roll är att se till att lagen efterlevs, säger Henriette Bonde.

Hundägaren bedyrar att de sköter hunden på bästa sätt och att den är en i familjen. Malin Larsson noterar att hunden är lugn och inte springer iväg när den släpps fri.

– Det kan vara ett tecken på att den inte står bunden hela dagarna. I så fall hade den rusat iväg, säger hon.

Under det nu sansade samtalet kryper det fram att en möjlig grannfejd ligger bakom anmälan. "Så många gånger jag har sett grannen lämna hundbajset på gatan utan att plocka upp det i en påse", säger frun i huset upprört.

Till saken hör att familjen är från Bosnien och kom hit under Balkankriget på 1990-talet.

– Folk från andra länder har ofta annan syn på djur och djurskyddslagar. Man måste ha förståelse för att människor från andra kulturer inte alltid har kunskap om våra djurskyddslagar. Därför är det så viktigt att sprida information om vad som gäller här.

Tillhör vardagen

Hot och våld hör till vardagen för djurskyddsinspektörerna.

– Minst en gång i veckan blir vi utsatta för hotfulla situationer, där djurägaren är arg och gapar och skriker, säger Malin.

– Vi har blivit vana vid det och uppfattar det inte alltid som hot. Så läget kan vara ännu värre än det som har kommit fram i undersökningen, säger Henriette Bonde, som själv var utsatt för allvarligt hot och hade personligt larm under ett halvår.

De berättar att djurägare kan hota med att ta livet av sig själv eller andra om till exempel djuren måste omhändertas.

– En kollega till mig blev inlåst i en ladugård under en inspektion. I ett annat fall tog djurägaren fram bössan och sköt ett får till döds i ilska efter ett beslut om omhändertagande. Inspektören anade oråd och hann söka skydd inne i bilen innan skottlossningen.

Kokar av ilska

Många av de djurägare som vanvårdar sina djur är missbrukare eller är i ekonomiskt trångmål. Men så är det inte alltid.

– När vi gjorde ett föreläggande om omhändertagande så blev djurägaren som födde upp valpar utan tillstånd rasande. Han kokade av ilska och hotade med: "Om du inte ändrar ditt beslut och något händer dig så vet du varför". I det läget valde vi att lämna lägenheten och begära handräckning av polis.

En annan hotade med att spränga länsstyrelsen och jämförde med Breiviks sprängningar i Oslo. Den djurägaren hade en kriminell bakgrund.

– I de fallen hade det varit bra att ha en mer kunskap om psykologi, liksom om hur olika droger påverkar människor. Vissa djurägare ser inte problemen själva, utan tror sig vara den perfekta djurägaren. Med dem måste man ha särskilt tålamod och förklara på ett pedagogiskt sätt, säger Henriette Bonde.

Avlastande samtal

Ett problem är att hot och våld sällan leder till åtal och fällande dom, ofta i brist på bevis eller att polisen inte hinner med.

– I fallet med den inlåsta inspektören anmäldes lantbrukaren för hot mot tjänsteman. Men målet lades ner och lantbrukaren friades.

Ännu ett problem är länsstyrelsen i Skåne ogärna vill polisanmäla hot mot tjänstemän.

– En kollega har blivit hårt ansatt på nätet, men länsstyrelsen väljer att inte anmäla av brist på bevis. Det skulle vara en bra markering om länsstyrelsen polisanmäler. Vi vill ha deras uppbackning, säger Henriette Bonde.

Hittills har länsstyrelsen i Skåne valt att inte anmäla hot och trakasserier på nätet.

– Vi har inte bedömt det som hot mot tjänsteman. Vi vill ha ordentligt på fötter innan vi anmäler. Risken är också att en anmälan ger motsatt effekt och att näthatet förvärras, säger Johan Reuterhäll, säkerhetsansvarig på länsstyrelsen i Skåne.

Han förklarar att lagstiftningen på området är bristfällig och att anmälningar av näthat ytterst sällan leder till åtal och fällande dom.

– När det gäller hot mot tjänsteman i fält gör vi en annan bedömning. Då polisanmäler vi alltid. I ungefär hälften av fallen går polisen vidare med ärendet och gör en utredning. Ett eller två fall per år leder till åtal och fällande dom, säger Johan Reuterhäll.

Dödshot och andra hot som "du ska få smaka av egen medicin" förekommer. "Är du dum i huvudet och helt inkompetent", är vanliga tillmälen.

Hur bearbetare ni sådant?

– Vi har avlastande samtal med kollega som har särskild utbildning. Det är en bra rutin, som inte finns på alla länsstyrelser.

Hur orkar ni fortsätta och vad driver er?

– Vi står ut med hot och utskällningar när vi ser att vi gör skillnad. Övergivna djur som får ett nytt hem och slipper lida gör mig motiverad. Inget hot skulle stoppa mig, säger Henriette Bonde.

Vill hjälpa djuren

Malin Larssons drivkraft är att vilja hjälpa djur.

– Vi för djurens talan och vet vad djuren behöver. Genom vår försorg kan djuren få hjälp.

Den här dagen står ingen akut utryckning på programmet, alltså de anmälningar som måste åtgärdas inom tre dagar. Då handlar det om djur som direkt är utsatta för lidande, de kan vara övergivna, magra eller sjuka utan att få vård.

– Vi tvingas prioritera hårt för att hinna med. Så är det på alla länsstyrelser i hela landet, säger Henriette Bonde.

Av säkerhetsskäl åker de alltid ut två på besöken. Under en dag brukar de hinna med mellan fem och tio besök efter att anmälningar har kommit in till länsstyrelsen.

Falskt alarm

Så mycket som 40 procent av alla anmälningar i Skåne är obefogade. I hela landet är hälften av anmälningarna falska alarm.

– Granntvister kan ligga bakom en anmälan, liksom skilsmässor, där den ena parten ska hämnas på den andra. Vi ställer frågor till den som anmäler och försöker tolka och få svar på om det verkligen är brister i djurhållningen, säger Henriette Bonde.

Många gånger är inte heller djurägaren hemma när de kommer ut mitt på dagen. Därför har de infört kvällspass en gång i månaden för att öka chansen att få tag på djurägarna.

Vilka befogenheter har ni?

– Om det är allvarliga brister i djurhållningen kan vi göra ett föreläggande om vite i form av böter eller omhändertagande. Det kan vi göra direkt på plats om vi bedömer att det är utsiktslöst att lösa problemet. Men att ta djuret från ägaren är det sista vi vill göra.

Hur fungerar det?

– Vi fattar beslut och polisen verkställer. Själva hämtningen av djur utförs av professionella djurhem eller pensionat. Ibland kan det vara bättre att djuren, särskilt om det rör sig om lantbruksdjur stannar kvar på gården och sköts av någon yrkesperson.

Nytt hem för djuren

Sedan kommer länsveterinären in i bilden som bestämmer om djuren ska omplacera eller avlivas. I de flesta fallen får djuren ett nytt hem.

Däremot är det inte så att lantbruksdjuren är särskilt drabbade. Tvärtemot mediabilden så finns de stora problemen bland sällskapsdjur. Förra året gjordes 110 omhändertaganden av djur här i Skåne. Bara ett av dem gällde livsmedelsproducerande djur.

– Jag vågar påstå att våra lantbrukare tar hand om sina djur på ett bra sätt. Ett lantbruk med 300 kor får större uppmärksamhet än om en hund far illa. Ofta handlar det om bönder som har hamnat i trubbel, som ekonomiska bekymmer, sjukdom eller att de är verksamma för länge upp i åldrarna.

Ett besök till hinner de med innan lunch. Ett äldre par, som närmar sig 90 år, bor tillsammans med sin son på en hästgård. Anmälan gäller en halt häst, en misskött gris och magra katter som springer runt på gården.

Ingen är hemma när vi smyger runt på tå. Gården är sliten och det luktar kattkiss vid entrén. Några magra katter stryker runt och jamar efter mat. Någon gris kan inte upptäckas, men inne i stallet står några hästar i mörkret. En av dem är gammal, halt och mager.

– Nordsvensken lider och borde avlivas direkt. Förmodligen står de friska hästarna i stallet för att den gamla ska få sällskap.

Men ingen är hemma. Som så ofta får de komma tillbaka senare.

 

Henriette Bonde

Yrke: Delar sin tid mellan djurskyddsinspektör och djurskyddskommunikatör på länsstyrelsen i Skåne.

Utbildning: Biolog, kandidatprogram för etologi och djurskydd, SLU Skara.

Drivkraft i jobbet: Vill göra skillnad för djuren.

Gör om tio år: Jobbar med djurskyddsfrågor på en annan nivå, gärna inom EU.

Djurintresse: Är hästtjej och har ägnat sig åt fälttävlan. Ingen egen häst just nu.

 

Malin Larssom:

Yrke: Djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne. Hälften av sin arbetstid ägnar hon åt att besiktiga och kontrollera djurtransporter.

Utbildning: Biolog, kandidatprogram för etologi och djurskydd, SLU Skara.

Djurintresse: Är hästtjej samt kattägare.

Djurskyddsinspektörerna rycker ut:

Efter anmälan.Normalkontroll av främst lantbruk, zoo, hunddagis, försöksdjur och ridskolor.Tillståndsprövning. Krävs för sällskapsdjur på bland annat zoo, kennel, ridskolor och hunddagis.

 

Prioritetsordning efter anmälan

Akut, åker inom tre dagar. Övergivna, magra eller sjuka djur som inte får vård.Inom treveckor. Till exempel smutsig miljö, vindskydd saknas eller hund som står och skäller i rastgård utan tillsyn.Skriver brev eller ringer. Kan gälla häst som står ensam i hage eller hund som inte rastas.

Djurskyddet i siffror

109 omhändertagande av djur i Skåne under 2012. Ett av de fallen var lantbruksdjur.

40 procent av anmälningarna i Skåne var förra året obefogade anmälningar – falskt alarm. Motsvarande siffra för hela landet var 50 procent.

50 procent av besöken ska vara oanmälda rutinkontroller på lantbruk. Det ställer EU som krav.

7 av 10 hotas i jobbet

En rapport från Naturvetarna visar att:

7 av 10 har utsatts för hot i tjänsten.

1 av 10 har utsatts för våld. Ska man jämföra med de andra inspektörerna i undersökningen så hade 38 procent utsatts för hot och 4 procent för våld.

30 procent svarar att den beredskapsplan som finns mot hot och våld inte används aktivt av arbetsgivaren.

52 procent anser att resurserna (antal årsarbetskrafter med mer) styr nivån/frekvensen i tillsynsuppdraget.

82 procent anser att det finns svagheter inom lagstiftningen, tillsynsmyndigheterna, polis eller åklagare.

 

Så fungerar Rakel

Inspektören ringer in via komradion och berättar var kontrollen ska göras. I ett dataprogram (Tryggare) finns inskrivet vilka besök som ska göras under dagen. Om kontrollen tar längre tid än den angivna tiden, i normalfallet en halvtimme, försöker inspektören och samordnaren på länsstyrelsen få kontakt med varandra via Rakel eller mobiltelefon. Rakel är kopplat till ett larm. Vid utebliven kontakt fattar chefen eller säkerhetsansvarig beslut om anmälan.

Lättare att driva åtal mot näthat

Den 27 september lämnade regeringen över en remiss till lagrådet där man föreslår att det ska bli lättare att driva åtal mot näthat. För att en åklagare ska väcka åtal i dagsläget krävs att det ska finnas särskilda skäl och det leder till att förtalsmål sällan tas upp. Förslaget innebär att kravet på särskilda skäl tas bort och att fler drabbade ska kunna få åklagarhjälp och spara stora kostnader. Bakgrunden till förslaget är att näthatet – med förtal, förolämpningar och hot – är ett växande samhällsproblem som kränker många människor och det är inte acceptabelt, enligt justitieminister Beatrice Ask.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19

Kommentarer

Åke S 2013-12-29

Detta ämne var uppe i Naturvetarna 13-06-09. Oacceptabel arbetsmiljö för inspektörer http://www.naturvetarna.se/Om-oss/Medlemsartiklar/Oacceptabel-arbetsmiljo-for-inspektorer/ Även denna nya artikel innehåller ensidiga partsinlagor utan försök till analys av orsaker och verkan. NV fick in åtskilliga aspekter på den beklagade arbetssituationen. Har man försökt beakta dem? Om länsstyrelser och djurrättsrepresentanter i samråd skapar en praxis som inte uppfyller krav och syften i EUs direktiv och konventioner utan skapar en ”flexibel” tillämpning där djurskyddsinspektörerna ges fritt tolkningsföreträde och extraordinära maktmedel så ställer det stora krav på inspektörernas kompetens. Om kompetensen brister och insikten saknas om att man inte alltid vet bäst, men ändå tillgriper storsläggan på oegentliga grunder, då är risken stor för konflikt. Om makthavarna visade lite ödmjukhet inför uppgiften, lyssnade till externa specialister och använde sin kompetens i ”att tolka djuren behov” till hjälp istället för att prestera ”åtgärder” mot djurhållare skulle arbetsklimatet säkerligen vinna avsevärt. Problemen är extra svåra vid lantbrukets djur, och konsekvenserna värst för djurhållare som ofta har mer erfarenhet och djuröga än unga akademiskt skolade inspektörer. Om det går prestige eller känslor i detta är risken för maktmissbruk stor och exemplen mångfaldigas i skrämmande takt. Detta borde facket granska och bevaka för professionen som helhet, inte bara som vapendragare för inspektörer som kanske har trampat i klaveret (klöverkokan). Kanske är det grund- eller vidareutbildning som inte anpassats till djurens behov utan främst drivs av budget- eller prestationskrav från organisationen. Där finns ju inga mätetal på bra djurskydd annat än statistik över antal åtgärder mot djurhållare! Detta är väl att komma i kläm mellan prestationskrav och medborgarförpliktelser!
Kommentera