Vi erbjuder
Gabriella Hammarskjöld är kvalitets- och miljöchef på Nordkalk Gotland.

Kalkbrottet som delar Gotland

En klassisk strid mellan miljö och industri utspelar sig på norra Gotland. Nordkalk vill öppna en ny täkt i ett känsligt naturområde, som också utgör en källa för färskvatten. Efter tidigare klartecken har HD dragit tillbaka tillståndet för brytning.

Publicerad: Uppdaterad:

Det var ett tungt besked för Nordkalk när domen kom från Högsta domstolen, HD, i mitten av juni. Tillståndet att bryta kalk i Bunge på norra Gotland gäller inte längre.

Nu är man tillbaka på ruta ett och målet förs tillbaka till Mark- och miljödomstolen som ska göra en ny prövning.

– Vi ger inte upp. Efter en åtta år lång process med många turer i olika domstolar är vi luttrade. Vi får fortsätta att leva i ovisshet, vilket inte minst påverkar våra anställda, säger Håkan Pihl, geolog och projektledare på Nordkalk.

HD pekar på brister i den tidigare prövningen. En av domstolarna, Mark- och miljööverdomstolen, har missat att göra en sammanhållen bedömning av miljöeffekterna. Hänsyn har inte tagits till att det tänkta kalkbrottet ligger granne med två Natura 2000-områden. Det är absolut nödvändigt, enligt HD.

Jubel i andra läger

Men det finns de som jublar över domen. Dit hör miljörörelsen, markägare och Naturvårdsverket.

– Lokaliseringen är den sämsta tänkbara sett till naturvärdena. En täkt här ger betydande skador som är irreversibla, vilket är tillräckligt för att en brytning skulle strida mot EU:s art- och habitatsdirektiv, säger Nils Hallberg, miljörättsjurist på Naturvårdsverket.

Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen är inne på samma linje.

– Det här är en seger för miljön. Vi räknar med att kunna rädda hela området. Om det hade behövts hade vi tänkt driva frågan på EU-nivå. Här finns så höga naturvärden, vilket gör en brytning omöjlig.

Stoppad avverkning

Minns förra sommaren då frågan ställdes på sin spets. Bunge och Ojnareskogen på norra Gotland hamnade i rampljuset med dramatiska bilder från demonstranter som ville stoppa trädfällningen. Polis kallades in för att skingra folksamlingen.

När runt 15 hektar skog hade avverkats stoppades trädfällningen av länsstyrelsen på Gotland. Nordkalk hade inte gjort någon ordentlig miljöbedömning. Entreprenören Mellanskog insåg också att de inte kunde fortsätta att avverka.

Att det är en het och mycket uppmärksammad fråga på Gotland framgick tydligt under Almedalsveckan i somras. Seminarier som handlade om kalkbrytningen i Bunge var överfulla. Den här konflikten har alla ingredienser för en såpa och rymmer klassiska konflikter mellan miljövärden och jobb i industrin.

Hur många jobb det handlar om är inte helt klart. Nordkalk har cirka hundra anställda på Gotland i dag. Man har sökt tillstånd för att bryta 2,5 miljoner ton årligen fram till och med 2037. Nils Hallberg på Naturvårdsverket hävdar att det rör sig om 60 jobb. Mikael Karlsson ser inte saken på det sättet.

– Visst står ett antal arbetstillfällen på spel, men det får inte ske till vilket pris som helst. Lagen måste följas. På sikt gynnas inte Gotland av att förstöra ön.

Höjt tonläge

Miljövännerna gör mer väsen av sig, medan de som förespråkar kalkbrytning håller en lägre profil. Tidvis har tonen varit hätsk och anställda på Nordkalk har känt sig utsatta.

När jag träffar Håkan Pihl, geolog på Nordkalk, på flygplatsen i Visby är han förstås besviken över domen, särskilt som Mark- och miljööverdomstolen tidigare har gett klartecken till brytning.

– Jag har förståelse för oron. Men risken för att vattenkvaliteten ska påverkas i Bästeträsk är mycket liten. För att minska risken avser vi att rena vattnet på bland annat kväve. Det är viktigt eftersom sjön är en råvattentäkt för norra Gotland.

Enligt tillåtlighetsdomen, som innebär ett positivt förhandsbesked, från 2009 är miljöeffekterna acceptabla. Detsamma gäller övriga 25 villkor, som buller, vibrationer, skyddsåtgärder, kontrollprogram och annat, förklarar Håkan Pihl.

– Vi erbjuder kompensationsmark och avsätter 300 hektar skog för naturskydd på en annan del av Gotland. I det paketet ingår våtmarksrestaurering, liksom forskning kring gaffelfibblan, som är unik här, men som även förekommer på Öland.

Inte så imponerad

Anna-Lena Fritz, disputerad biolog och chef för naturvården på länsstyrelsen, Gotland, är inte så imponerad över det erbjudandet.

– Kompensationsmarken har inte alls samma kvaliteter som den i Ojnareskogen. Skogen är gles och uthuggen, och har inte lika höga naturvärden, säger hon.

Ännu en invändning från motståndarna har varit risken för inträngning av saltvatten, som är en rest från Littorinahavet och förekommer i sprickor i berget. Tanken är att det ska tas om hand av vattenreningen.

– Inträngning av salt havsvatten har aldrig hänt tidigare. Vårt kalkbrott, som har ett djup på 25 meter under markyrtan, ligger en meter över havsytan. De högre salthalterna finns drygt tjugo meter under markytan, säger Håkan Pihl.

Han tar även lätt på kritiken att täkten blir granne med två Natura 2000-områden.

– Vii gör ordentliga inventeringar för att kunna påvisa eventuella förändringar i vattenflöden och artsammansättning.

Nils Hallberg på Naturvårdsverket har en annan uppfattning.

– Det här området har så unika naturvärden att det finns med på listan över områden som kan bli nationalpark. Två av de rödlistade arterna är gaffelfibbla och hårig dolkstekel.

Oväntat motstånd

Håkan Pihl är förvånad över motståndet till den nya kalktäkten.

– Det hade vi inte väntat oss, hittills har vi inte haft några problem att få tillstånd här på Gotland. Inte långt från Bunge finns en täkt, som är i drift nu. Jag ser en trend i samhället där motståndet till gruvnäring i allmänhet ökar. Kom ihåg att mycket i vår vardag har sin källa från gruvbrytning.

Att Nordkalk tar kritiken och HD-domen på allvar råder det ingen tvekan om. Gabriella Hammarskjöld, företagets kvalitets- och miljöchef på Gotland, berättar om alla åtgärder som ska minimera risken för miljöeffekter.

På det befintliga kalkbrottet, inte långt från det planerade i Bunge, testar man en anläggning för rening av vatten från den nuvarande täkten. Vattnet från den nya täkten kan renas med samma teknik.

– Redan nu ser vi att kvävehalterna minskar med två tredjedelar efter reningen och att klorid och sulfat sjunker till mycket låga nivåer. Vi minskar även mängden sediment, vilket gör vattnet klarare.

God vattenkvalitet 

Men det handlar inte bara om gotlänningarnas vattenförsörjning. Täkten motsvarar en yta av 170 hektar och är cirka 25 meter djup. Det kommer att påverka vattenflödena i omkringliggande Natura 2000-områden.

– Vattenfrågan och naturvärden hänger ihop, säger Anna-Lena Fritz. Det är extremt bra kvalitet på det vattnet. Risken finns att områdena runt täkten blir torrare och att vattenkvaliteten försämras.

Hon är också frågande till Nordkalks lösning att bygga diken runt täkten för att återföra vatten till Bästeträsk.

– Det känns osäkert, särskilt som bolaget inte har visat hur det ska fungera. I övrigt har de följt upp vår kritik genom mätning av vattenkvaliteten och rening. Om det är tillräckligt kan vi inte uttala oss om i dagsläget.

Anna-Lena Fritz påminner om att den så kallade stoppregeln i Miljöbalken försvann 2009. Den gjorde det möjligt att förhindra gruvbrytning om den biologiska mångfalden i området skulle kunna påverkas negativt. Om livsmiljön för en hotad art riskerade att förstöras skulle det inte anläggas en täkt i det området.

– Klart att det kan finnas en koppling mellan lagändringen och den planerade täkten i Bunge. I Ojnareskogen finns flera arter som är unika för platsen och många är vi skyldiga att skydda enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Med den styrka som kalkindustrin har i sin lobbying ligger det nära till hands att misstänka att den har påverkat lagändringen.

Att det finns skyddsvärda arter i Natura 2000-området är alla överens om. Frågan är hur livsmiljön kommer att påverkas av en täkt som närmsta granne. Det håller Nordkalk på att undersöka närmare.

Varje art noteras

Vi tar oss ut på ett så kallat rikkärr, som kännetecknas av en kalkkrävande och artrik flora i fuktiga marker. Det ligger i Ojnareskogen på ett Natura 2000-område och är skyddat enligt lag. Där möter vi biologen Eva Götbrink, i det egna företaget Kråkfot.

Hon gör en grundlig inventering av området och har lagt ut fasta provytor, som mäter omkring en kvarts kvadratmeter. För att inte missa något ligger provytorna betydligt tätare än i en normal inventering.

– Jag undersöker och registrerar både arter och strukturer i marken, som till exempel bleke, ett slags gyttja eller lera med hög halt av kalk. Det här rikkärret är mycket varierat och artrikt, bland annat som en följd av att det är utsatt för stora störningar med omväxlande höga vattenflöden och torka.

På sina håll går kalkstenen i dagen, medan torvskiktet är djupt på andra platser.

Följs upp varje år

Eva Götbrink förklarar att inventeringen kommer att genomföras regelbundet när brytningen kommer igång för att påvisa eventuella förändringar.

– Tanken är inte att hitta sällsynta arter, utan inventeringen syftar till att upptäcka förändringar i livsmiljön för allt från starr, mossor och orkidéer till fjärilar och skalbaggar.

För att utesluta felkällor, som kvävenedfall eller annat som kan påverka artsammansättningen, gör hon motsvarande inventering i andra gotländska rikkärr. Det fungerar som en referens.

Jag frågar henne hur det är att jobba på uppdrag av Nordkalk.

– För mig som oberoende biolog är det viktigt att inventeringen blir så bra att eventuella förändringar kan spåras. Jag har lång erfarenhet av uppföljning i rikkärr. Nordkalk påverkar mig inte, utan jag får jobba med rätt fria händer, i dialog med företaget. Det handlar om min yrkesheder och integritet.

Gamla täkter får nytt liv

Miljöchefen på Nordkalk, Gabriella Hammarskjöld, tar mig till några gamla täkter på norra Gotland, inte långt ifrån Ojnareskogen. På vissa av dem växer det skog, medan det är mer sparsmakat med växter på andra.

På en täkt har man skapat en motorbana, som lockar en ny publik. En annan täkt är fylld med vatten och är i dag en populär badplats. Våtmarker för fåglar är ännu ett sätt återskapa de djupa såren i naturen.

Vilka planer bolaget har för återställning av Bunge, om det blir en brytning, är inte klart även om det finns alternativ.

– Vi har inte sett någon plan för återställning, utan den vill Nordkalk skjuta på framtiden. De alternativ som har nämnts är att göra en vattenreservoar, badplats eller våtmark, säger Anna-Lena Fritz.

Hon är dock lite undrande över hur lång tid det kommer att ta innan gropen är vattenfylld.

– Det kan ta upp till hundra år, spekulerar hon. Det är kanske då som effekterna av minskad vattentillgång i omgivningarna blir som störst.

Gabriella Hammarskjöld intygar att avsikten är att slänta ut skarpa kanter och stup. Hon räknar också med att återföra ytskiktet för att ge vegetationen en grogrund.

– I ett område i Storugns gamla kalkbrott har även en tryffelodling anlagts då tryffelmycel trivs vid höga pH, vilket finns i gamla kalkbrott.

Som en schweizerost

När det kommer till kritan kanske motståndet ytterst handlar om Gotlands framtid. Folk är trötta på de sår som kalkbrytningen orsakar.

– Hur mycket tål Gotland egentligen, frågar Anna-Lena Fritz retoriskt. Diskussionen är igång och många liknar ön vid en schweizerost. Det behövs en strategi för Gotland där riksintresset att bryta nya gruvor står mot miljövärden och människors livsmiljö.

Hon är inne på samma spår som Mikael Karlsson på Naturskyddsföreningen och vill sätta ett pris på miljön och dess naturvärden.

– Ingen har räknat på vad en nationalpark kan innebära ekonomiskt. I dag finns ingen bra modell för att värdesätta ekosystemtjänster. Kanske de är värda mer för Gotland på sikt än att utvinna mer kalk, säger Anna-Lena Fritz.

Tiden rinner iväg för Nordkalk, som förstås vill ha en snabb behandling i nästa tillståndsprövning i Mark- och miljödomstolen. Om det blir ett ja där, så lär även det beslutet överklagas.

– Varje steg brukar ta ett år, så tidigast 2015 räknar vi med ett beslut, säger Håkan Pihl.

I den täkt som brytning pågår i dag på norra Gotland har tillstånd till och med 2014.

– Vi hoppas kunna skrapa ur lite till efter det och hålla verksamheten igång i väntan på klartecken för brytning i Bunge. Men kvaliteten är sämre och volymerna är små.

Nils Hallberg på Naturvårdsverket är inte lika optimistisk.

– Vår bedömning är att en kalktäkt i Bunge inte kommer att klara prövningen i domstol. En brytning under 30-40 år skulle ge bestående skador fram till nästa istid.

 

FAKTA

Vad gör kalkstenen så speciell i Bunge?

Den är en så kallad revkalksten med goda termiska egenskaper. Den är kemiskt ren och används vid rening av stål. Kalken binder ämnen som kisel och svavel. För att rena ett ton järn går det åt hundra kilo kalksten. SSAB och LKAB är stora kunder.

Revkalkstenen på Gotland är unik, motsvarande kvalitet finns bland annat i södra Polen.

Kalken används även vid vattenrening och i pappers- och massaindustrin. Kalken ingår som en beståndsdel i papper.

Jordbruket och sjökalkning är andra användningsområden.

Kalken förädlas från kalciumkarbonat (CaCO3) till kalciumoxid (CaO) och kalciumhydroxid (CaOH2).

 

Natura 2000 skyddar

Är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden.

Områden vars natur är värdefull ur ett EU-perspektiv ska ingå i Natura 2000, vilket innebär att de klassas som områden med särskilda skydds- eller bevarandevärden. Dessa områden ska ha en bevarandeplan som pekar ut naturvärdena och ska beskriva vad som krävs för att värdena långsiktigt ska kunna finnas kvar.

Natura 2000 områden är i Sverige skyddade enligt miljöbalken. Åtgärder inom ett sådant område kan kräva tillstånd från länsstyrelsen.

Naturvårdsverket koordinerar arbetet med Natura 2000-områdena i Sverige.

 

Nordkalk i nio länder

År 2012 uppgick omsättningen till 351 miljoner euro. Antalet anställda är cirka 1100. Nordkalk bedriver verksamhet på fler än trettio orter i nio länder, samt har gruvor och brott i fem länder. Nordkalk är ett finskt företag som köpte den svenska kalkdelen i slutet av 80-talet.

 

Detta har hänt

2006

Nordkalk får tillåtelse att öppna två provbrott för att undersöka och testa kalkstenens kvalitet. Miljödomstolen (i dag kallad Mark- och miljödomstolen) avslog ansökan om brytning i fullskala.

2009

Efter överklagande hos Miljööverdomstolen fick Nordkalk klartecken att bryta kalk. Notera att klartecknet var en så kallad tillåtlighet, som innebär ett positivt förhandsbesked. Mark- och miljödomstolen satte dock käppar i hjulen och menade att frågan om tillståndsprövningen skulle prövas i hela dess vidd, alltså även naturvärden.

2012

Bolaget får ännu en gång grönt ljus från Mark- och miljööverdomstolen (tidigare Miljööverdomstolen). Tillståndet gäller enligt miljöbalken bortledande av grundvatten ur kalkbrottet och åtgärder för att öka grundvattenmängden och att anlägga transportband med mer. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att kalkbrytning kan bedrivas utan att Natura 2000-områdena påverkas på ett otillåtet sätt.

Sommaren 2012

På uppdrag av Nordkalk fäller Mellanskog träd på den planerade täkten. Efter massiva protester och att bolaget inte hade gjort någon miljöprövning av trädfällningen stoppade Länsstyrelsen på Gotland avverkningen. Mellanskog ville inte heller fortsätta avverkningen under de premisserna. 15 hektar skog hann försvinna.

2013

Högsta domstolen, HD, meddelar att även naturvårdsfrågan och närheten till Natura 2000-områden måste vägas in i prövningen. Det räcker alltså inte att bara bedöma vattenfrågan. HD beslutar att skicka tillbaka frågan om kalkbrottet till Mark- och miljödomstolen för att en samlad prövning av verksamheten ska göras.

Framtid?

Tidtabellen är osäker. Om Mark- och miljödomstolen ger ett negativt besked till Nordkalk blir det troligen ett nytt överklagande. Frågan prövas sedan ännu en gång av Mark- och miljööverdomstolen, som kan komma med ett beslut tidigast 2015.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19

Kommentarer

Spike 2013-09-17

Härligt och tack Lars-Erik! Ser nu att det är rätt på yta och djupfronten.. (Ytan 170 hektar är ungefär 2 ggr Visby innerstad) Men tag dig tid (30 sekunder) och fundera på vad det egentligen står här om saltvatten också: "– Inträngning av salt havsvatten har aldrig hänt tidigare. Vårt kalkbrott, som har ett djup på 25 meter under markyrtan, ligger en meter över havsytan. De högre salthalterna finns drygt tjugo meter under markytan, säger Håkan Pihl." Var finns saltvattnet egentligen enligt Håkan Pihl?? (Ingen vet förstås helt säkert..)

Lars-Erik Liljebäck 2013-09-13

Självklart rättar vi till felen. Tack för den extra faktagranskning artikeln har fått genom signaturen "Spikes" försorg. Rätt ska vara rätt. Nu inser jag att Visby innanför ringmuren är mindre än de 170 hektar jag tidigare har fått information om.

Spike 2013-09-11

Tänker du/ni (som naturvetare) rätta de grova faktafelen som fortfarande finns kvar i artikeln!?

Spike 2013-09-07

Men snälla, skärpning.. Du har ändrat på ett(1) ställe i texten, faktafelen finns ju på flera ställen i texten och i flera former.. Jag tar det en gång till lite tydligare: Brottet blir 25 meter djupt, detta djup motsvarar ca 1 meter över havsytan som djupast. (markytan ligger som lägst ca 26 m över havet i området). Det står fortfarande i din text: "Vårt kalkbrott ska inte nå djupare än en meter under markytan och högre salthalter ligger drygt tjugo meter under markytan, säger Håkan Pihl." (Det är skillnad på havsnivå och marknivå..) Sen var det det här med ytan av brottet som mycket riktigt är 170 ha: Denna yta motsvarar fyra(4!) Gamla stan och två(2!) Visby innanför murarna!!! Du skriver: "Täkten motsvarar en yta av Gamla stan i Stockholm eller som Visby innanför Ringmuren". Skall du göra en jämförelse bör den ju vara hyggligt rätt iallafall, inte fel med en faktor 4. Det är ju flera 100-tals % fel i din jämförelse... Läste du inte hela min förra kommentar eller tittade på bildlänken jag bifogade!? Här kommer iallafall bilderna igen: https://www.facebook.com/ojnareskogen/photos_stream#!/photo.php?fbid=440044662710285&set=pb.112352955479459.-2207520000.1378417726.&type=3&theater https://www.facebook.com/ojnareskogen/photos_stream#!/photo.php?fbid=439868039394614&set=pb.112352955479459.-2207520000.1378510627.&type=3&theater Lars-Erik, jag tror du får reda ut missförståndet(n) ordentligt. Brottet är större och djupare än många tror... Tack iallafall för att du försöker.. ;-)

Klas 2013-09-06

Bra att ni tar med åsikter från olika synvinklar, men som flera andra har påpekat vore det på sin plats med rätt fakta i artikeln.

Lars-Erik Liljebäck 2013-09-06

Tack för kommentarer. Vi har valt att skriva om ett ämne som rör upp känslor. För att hålla det balanserat och inte vinkla åt något håll har många intressenter fått komma till tals, som Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och länsstyrelsens naturvårdschef. Tyvärr smög det sig in ett litet fel, som bygger på en missuppfattning mellan mig och Nordkalks chefsgeolog Håkan Pihl. Det står att täktens djup blir fem meter, när den i själva verket blir cirka 25 meter djup. Ytan kommer att uppgå till 170 hektar. Jämförelsen med Visby innanför ringmurarna och Gamla stan i Stockholm var ett sätt att göra det konkret. Ungefär som man i andra sammanhang jämför med fotbollsplaner för att åskådliggöra. Jag beklagar faktafelet, som nu är korrigerat. Lars-Erik Liljebäck Chefredaktör

Spike 2013-09-05

Hmm, som naturvetare jag tar mig friheten att rätta lite väl grova faktafel i denna artikel... 1 Brottet skall inte bli 1 eller 5 meter djupt som du skriver, utan 25 m djupt, dvs ner till 1 meter över havsnivån! 2 Brottets och dess verksamhetsyta motsvarar ca 4 ggr Gamla Stans yta och är dubbelt så stort som Visby innanför murarna! https://www.facebook.com/ojnareskogen/photos_stream#!/photo.php?fbid=440044662710285&set=pb.112352955479459.-2207520000.1378417726.&type=3&theater

Michael Norman 2013-09-05

Jag har alltid gillat Naturvetare tidningen. Men denna artikel går för långt. Hade ni valt att faktagranska vad Nordkalks representanter säger i frågan så hade ni sett att de friserat sanningen och smyger in lögner i alla sina uttalanden. Det har framkommit att Nordkalk har brutit mot lagen på flera punkter. De fällde mer skog än vad de hade tillstånd för tex. I eran artikel verkar det som om det bara är två olika sätt att se på det. Jag hoppas ni kommer med en korrigerande artikel i nästa nummer.

Gerd H 2013-09-05

Faktafel så det stänker! Gör om - gör rätt.
Kommentera