Vi erbjuder

Gästkrönika: ”Jag valde att komma ut på jobbet”

Sacos ordförande Göran Arrius skriver om hur det var att komma ut som homosexuell på jobbet. "Det var som att en sten lyftes från mitt bröst".

Publicerad: Uppdaterad:

Det var en fantastisk upplevelse att medverka i årets Pridefestival. Saco kom så att säga ut och medverkade tillsammans med tio av förbunden och Saco Studentråd med ett tält på festivalområdet och i den stora paraden.

Jag var på plats alla dagar och enbart positiva erfarenheter av det stora engagemang som alla från Sacofederationen visade. Gensvaret från alla andra var också häftigt. Det var en otrolig känsla att delta i en parad som samlar 60 000 deltagare och följs av 600 000 längs Stockholms gator.

Det stöd och den öppenhet som visas i Stockholm är som bekant långt ifrån självklar runt om i världen. I Ryssland klubbade parlamentet nyligen igenom en lag som förbjuder "propaganda för icke-traditionella relationer" och fyra av tio ryssar anser att homosexualitet bör kriminaliseras. Situationen i Baltikum är också oroväckande, liksom på många andra ställen i världen där personer trakasseras och förföljs på grund av sin sexuella läggning.

Men inte heller här i Sverige har vi gjort tillräckligt. Många homosexuella drar sig fortfarande för att berätta för kollegorna om sitt privatliv. De ser sig tvingade att ljuga eller drar sig undan från fikabordet när helgens händelser kommer på tal.

Det tär på en människa att leva så, att inte kunna vara sig själv eller dela med sig av vardagens glädjeämnen. Det skapar även en misstro bland kollegorna som undrar varför du drar dig undan. Du ses helt enkelt inte som en i gänget.

Jag vet, jag har varit där själv.

Det går knappt att beskriva den lättnad jag kände den dagen jag valde att komma ut på jobbet. Det var som att en sten lyftes från mitt bröst, luften kändes med en gång lättare samtidigt som den där gnagande känslan av olust plötsligt försvann.

För min del var det inget problem. Reaktionen jag fick från såväl chef som medarbetare var "varför har du inte berättat det här tidigare?". Det var förstås väldigt roligt, men jag inser samtidigt att många inte har samma tur.

Där har vi som fackliga representanter ett stort ansvar att ta. Tillsammans med arbetsgivarna måste vi skapa arbetsplatser där de anställda vågar vara sig själva, oberoende av vem de väljer att leva sitt liv med. Skapa miljöer där det är lika självklart för Petra att berätta om sin semesterresa med Lotta som för Tommy och Birgitta.

Samtidigt tror jag att många gör det svårare än vad det faktiskt är. Det är inte farligt att komma ut och ju fler vi är som gör det desto enklare blir det. Våga lita på dina kollegor, de är troligtvis klokare än vad du tror.

Kommentarer

Kommentera