Vi erbjuder

Forysta 2013-08-17

Varje tidsålder behöver sina syndabockar. När det inte längre är pk att kränka folk för deras religion, sexuella läggning, hudfärg eller etnisk tillhörighet måste samhället utse en annan grupp som ohämmat kan kränkas av myndigheter, rättsväsende och media. Djurhållare hängs ut i media som värsta djurplågare utan att journalisterna vare sig talat med djurägaren eller satt sig in i fakta. Själv har jag efter att ha avvisat en nyanställd, manlig inspektörs förfrågan om jag hade plats för en karl i sängen utsatts för en formlig vendetta sedan samme inspektör fick arbetsövergång till länsstyrelsen. På tre år har man gjort nio "kontroller" varav tre med beväpnade poliser, minst två egna "anonyma" anmälningar, en anmälan (ej diarieförd) att "åka och titta" från en psykiskt störd granne, brutit sig in i mitt boningshus för att se om mitt barns gerbiler hade "burberikning", processat och överklagat i flera rättsinstanser för 15 cm takhöjd i ett provisoriskt vindskydd, chefen har medföljt en gång utklädd som polis (erkänt), alla skall alltid upp i mitt sovrum ("du har väl inget du inte vill visa?" sagt med beväpnade poliser bakom ryggen) för kränkningen skall vara total. Badar man perserkatten är den sjuk och måste omedelbart tas till veterinär, hundarnas fläkt får aldrig stängas ens mitt i vintern, undulaterna är fina kanariefåglar vars vattenautomat måste rengöras 3 ggr dagligen, hästens sommareksem skall kontrolleras i februari osv, osv. Om inte detta är trakasserier och hot vet jag inte vad som är det. Jag har högre utbildning än deras högste chef, är inte missbrukare, psykiskt sjuk eller socialfall. Jag har aldrig hotat någon, trots det blir jag ständigt hotad i mitt eget hem som tillika varit min arbetsplats. Jag har aldrig i hela mitt liv mötts av så totalt maktgalna människor som utnyttjar sin ställning för att kränka människor. Visst, några "normala" inspektörer har varit här, men de har inte fått fast anställning. Om antal förelägganden, omhändertaganden och djurförbud ses som ett mått på effektivitet är ju detta vad som levereras. Sågs samma parametrar som ett misslyckande från myndighetens sida skulle alla, människor och djur, må mycket bättre. Detta är inte ens djurskydd: Mängder av djur lider och dör i "omhändertaganden" helt i onödan. Proportionalitetsprincipen vet man inte vad det är och konsekvensbeskrivning kan man inte ens stava till. Varför inte också tala om för media att inspektörernas tillslag resulterar i fakturor på flera hundra tusen och kostnader för skattebetalarna på miljontals kronor? Djurhållare lever i en ständig skräck och nedläggningen av småbruken accelererar och landet växer igen!