Vi erbjuder

Pompe 2013-01-11

Jag känner en upphetsad, omtumlande glädje av att se eller vistas i riktig skog, alltså gammal, oförstörd skog rik på livsrum i form av gamla träd, döda träd, död ved av olika grovlek och nedbrytningsgrad. Flerskiktad, luckig, olikåldrig skog, kanske löv- eller kalkrik, stabil och motståndskraftig mot storm och klimatförändringar men ändå stadd i ständig, någorlunda naturlig förändring genom successioner, vind och kanske bränder. En glädjande känsla av att naturen i sådan skog har en relativ fristad från negativ mänsklig påverkan på världen, som i övrigt gör sig gällande i så stor omfattning. Man tänker: tänk att det här finns kvar, trots att det är avverkat så mycket i övrigt! En övertygelse om att vi med en annan användning av skogen skulle kunna få det vi behöver från skogen utan att förstöra den. Kan samtidigt känna en enorm sorg och saknad vid tanken på hur mycket sådan skog vi har förlorat, som har förstörts och försvunnit, och en uppgivenhet inför den stora utdöendeskuld som nu finns i skogslandskapet: hur ska de många krävande arterna kunna överleva på lång sikt med utgångspunkt från de alltför små och isolerade andelar naturskog som nu finns kvar? För att klara mångfalden långsiktigt skulle stora arealer betydligt mer naturliga skogshabitat behöva återskapas, genom stora avsättningar eller ett virkesbruk som är radikalt mindre naturförstörande än dagens, eller både och. Men med pågående utveckling ser inte mycket av detta återskapande ut att hinnas med innan kvarvarande naturskogsplättar börjar förlora gammelskogsarter som kanske aldrig mer kommer tillbaka dit. Den vanliga, närbelägna äldre skogen utan höga eller uppseendeväckande naturvärden är mycket viktig för det vardagliga välbefinnandet. Att känna skogens närvaro, ha skogsutsikt hemifrån, att veta att skog finns där i bakgrunden som en möjlig plats för avkoppling och avskildhet. Den av hyggen och planteringar obrutna skogshorisonten vid vandring och skidturer på vissa myrar ger en ytlig illusion om att det ändå finns en hel del riktig skog kvar. Samtidigt känns en gnagande oro över att detta inte kommer att bestå, att nästan vilka skogar som helst när som helst kan vara borta.