Vi erbjuder

Tre genombrott ledde till kemipris

Årets Nobelpris i kemi handlar om hur våra celler uppfattar signaler i sin omgivning. Pristagarna Robert Lefkowitz och Brian Kobilka har under flera decennier hängett sig åt ett mysterium som är centralt för utvecklingen av nya läkemedel. Så mycket som hälften av alla dagens läkemedel kan ha en koppling till den familj av receptorer som pristagarna studerat.
Publicerad: Uppdaterad:

När Robert Lefkowitz började sin forskning 1968 var många forskare skeptiska till om det verkligen fanns något som skulle kunna definieras som receptorer på våra cellers yta. Genom att använda sig av radioaktivitet lyckades Robert Lefkowitz spåra en receptor för adrenalin till cellväggen. Sedan tog det hans forskargrupp tio år av idogt labbarbete att isolera och rena den. Först då kunde de börja förstå hur receptorn fungerade och var uppbyggd.

En aha-upplevelse
Nästa genombrott kom under 80-talet när Brian Koblika anslöt sig till gruppen. Han lyckades leta upp den gen som kodade för receptorn, vilket blev en riktig aha-upplevelse. Det visade sig nämligen att den var mycket lik en annan gen som kodar för en receptor i ögat som fångar ljus. De anade att detta inte var en tillfällighet och spekulerade i om det kunde vara så att alla receptorer som binder till så kallade G-protein inne i cellen i själva verket såg ut ungefär så här. Senare visade det sig att de i själva verket hade de snubblat över en hel familj receptorer. Idag har naturvetare lyckats identifiera närmare 1000 av dessa så kallade G-proteinkopplade receptorer.

Kronan på verket som så sent som förra året när Brian Koblikas forskargrupp lyckades ta en tredimensionell bild av receptorn i full aktivitet.
- Det var så spännande att äntligen få se den tredimensionella strukturen och äntligen få veta hur den fungerar, kommenterar han själv.

Är mentor
Brian Koblika och Robert Lefkowitz drivs av sin nyfikenhet, men de verkar också båda finna ett stort nöje i det dagliga labbarbetet och handleda studenter.
- Mentorskapet är otroligt viktigt för mig. Jag vill hjälpa mina studenter att upptäcka hur de är speciella och vad de kan bidra med, sa Robert Lewkowitz på en presskonferens på Duke University.

Årets pristagare är utan tvekan väl värda priset för de insatser de har gjort under flera decennier. En kollega till Robert Lefkowitz konstaterade att han levererat på alla sätt som är möjliga för forskare. För det första rent vetenskapligt, sedan genom att förändra våra levnadsförutsättningar och slutligen som coach till en ny generation av forskare. En del hävdar att priset snarast borde ha varit i medicin. Men gränsen är flytande och ofta är det i gränsområden som de stora genombrotten sker.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19