Vi erbjuder

Svenska rymdforskare tar sikte på Jupiter

Med landsättningen av Marssonden Curiosity har Nasa tagit nästa stora kliv i utforskandet av vårt solsystem. Trots hotande budgetnedskärningar spänner det europeiska rymdprogrammet musklerna för att vara med i racet, med svenska rymdfysiker i främsta ledet.
Publicerad: Uppdaterad:

Av Erik Olausson

 

Ångströmslaboratoriets korridorer ekar nästan tomma i augustihettan. Men rymdfysikern Jan-Erik Wahlund har inte tid med någon längre semester. Hans forskargrupp i Uppsala leder ett internationellt konsortium som jobbar för högtryck för att få ombord en rad vetenskapliga instrument på sonden Juice. Destinationen är Jupiters månar Europa, Callisto och Ganymedes, där forskarna hoppas hitta såväl hav av saltvatten som bakteriologiskt liv under den frusna skorpan.
– Juice är ett av Esa:s stora vetenskapliga projekt de närmaste 20-30 åren. Där vill vi verkligen vara med, säger Jan-Erik Wahlund. Han är docent vid Uppsala universitet men får sin lön från Institutet för rymdfysik, IRF. I Uppsala finns ett 40-tal av det statliga institutets anställda. Fokus ligger på att utveckla relevanta mätinstrument som kan åka med rymdsonder uppskjutna av Esa, Nasa eller japanska Jaxa. Utan några instrument i rymden, inga data att forska på.
För att vara ett litet land har Sverige varit relativt framgångsrikt i att komma med på de europeiska satelliter som skjuts upp, där begränsad energitillgång och dyrt raketbränsle gör konkurrensen om utrymmet mördande. Juice-projektet är ändå unikt eftersom det för första gången finns två konsortier ledda av svenska forskare som har chans att få ombord sina instrument – utöver Jan-Erik Wahlunds team en forskargrupp i Kiruna under ledning av Stas Barabash, professor i rymdfysik vid Umeå universitet. – Vi får besked i december. Konkurrensen är hård, men vi har jobbat tre år med detta och det är längre än våra konkurrenter, säger Stas Barabash. De svenska forskarnas instrument ska bland annat studera Jupiters magnetosfär, sammansättningen av den tunna gas som omger varje måne och de elektriska strömmar som läcker ut, något som bland annat kan indikera närvaron av salta hav.

– Vi är ganska säkra på att det finns hav under isen på Europa och Ganymedes. Hav som kan innehålla biologiska objekt, säger Stas Barabash. Jupiter och dess månar tros också likna de planeter som observerats runt andra stjärnor. Därmed kan forskarna få indikationer på förhållanden på planeter tiotals ljusår bort. Men det finns även mer krassa motiv bakom upptäckarlustan, menar Jan-Erik Wahlund. – Det handlar även om att kartlägga sådana här himlakroppar. Någon gång i framtiden ska vi väl börja utnyttja dem, säger han.
Ända sedan kalla krigets rymdkapplöpning har kartläggningen av vårt solsystem pendlat mellan nyfiken grundforskning och upptäcktsfärd med koloniala förtecken. I USA har Nasa fått i uppgift att sätta en människa på en asteroid år 2025 och på Mars i mitten av 2030-talet. Landsättningen av Curiosity i början av augusti var därför inte bara ett kvitto på amerikanskt teknikkunnande och en möjlighet till värdefull ny kunskap om vår närmaste granne. Den var också ett steg mot att sprida mänskligheten bortom vår egen planet.
Även för Esa hägrar Mars som ett nära mål. År 2018 hoppas organisationen landsätta en egen robot som kan borra sig ner under planetens sterila yta. En lyckad landning på Mars är ett krav för att Esa ska tas på allvar som samarbetspartner för övriga rymdnationer, menade organisationens vetenskapliga chef Alvaro Giménez Cañete då han i somras skissade upp framtiden för europeisk rymdforskning på den tvärvetenskapliga konferensen ESOF. – Vårt långsiktiga mål är att nå dit med människor, men jag tror inte det sker inom de närmaste 50 åren. Först måste vi klara av att hämta hem prover från planeten och vi tittar på två framtida expeditioner för det, sa han.
Svenska forskare är dock inte så involverade i de planerade Marsfärderna. Och det vetenskapliga utbytet av bemannade rymdfarkoster är litet med tanke på kostnaderna de innebär, menar Jan-Erik Wahlund.
– Du skickar inte en astronaut för att göra vetenskap. Syftet är exploatering och att utöka civilisationens gränser. Det kinesiska rymdprogrammet har ett exploateringsmål med i varje expedition. Det handlar om att lägga beslag på energi- och råvaruresurser före USA, säger han.
Men även om forskningen ibland kommit i andra hand i rymdsatsningarna har resultaten och tekniken kommit till nytta inom en rad andra vetenskapliga discipliner. Metrologi och miljöforskning – med övervakning av allt från ozonhål till biologisk mångfald – är några exempel där rymdforskningen möjliggjort stora framsteg.
– Du använder dig dagligen av rymdfarkoster. GPS, satellitkommunikation, vädertjänster och så vidare, säger Jan-Erik Wahlund.
 
Medan Kina och Indien visar framfötterna som rymdnationer har Nasa av budgetskäl tvingats skrota en aggressivare satsning på Mars. Även Esa riskerar att få minskade anslag då budgeten sätts nästa år. Men Jan-Erik Wahlund är inte särskilt oroad över tillfälliga avbräck i eurokrisens spår. Rymdforskningen arbetar med mycket långa tidshorisonter, påpekar han.
– Med uppskjutning 2022 är jag över 70 år när Juice är framme. Det här gör jag för de yngre. 

 

Fakta Esa

European Space Agency är en mellanstatlig organisation grundad 1975. I december blev Rumänien det 19:e medlemslandet. Budgeten har de senaste åren stigit något till 4020 miljarder euro. Cirka en fjärdedel rör det obligatoriska programmet, där medlemsavgiften sätts efter medlemsländernas BNP. Resten gäller det frivilliga programmet, där varje medlemsland betalar det de önskar. Alla bemannade rymdfärder, som Christer Fuglesangs tur till internationella rymdstationen ISS 2006, faller under det frivilliga programmet.
Sverige bidrar med cirka 600 miljoner kronor om året till Esa:s budget, varav merparten återinvesteras i form av utvecklingsuppdrag till svensk rymdindustri.

 

Fakta IRF

Institutet för rymdfysik har ett 100-tal anställda i Kiruna, Uppsala, Umeå och Lund. Ungefär hälften är fysiker och resten ingenjörer och administrativ personal.
IRF är ett statligt forskningsinstitut och lyder under utbildningsdepartementet. Budgeten ligger på 46 miljoner kronor om året i statliga anslag och ungefär lika mycket i externa forskningsmedel.
Verksamheten är helt fokuserad på att utveckla instrument åt internationella forskningssatelliter, eller i bilaterala projekt med Kina, Japan eller Indien. IRF har till exempel utrustning med på Esa-sonden Bepicolombo som ska skickas ut mot Merkurius om ett par år, och Rosetta som 2014 blir den första rymdfarkosten någonsin att landa på en komet.