Vi erbjuder

Svensk bioteknik renar vatten i textilindustrin

Kan vi byta kläder varje dag med gott samvete? Ja någorlunda, när det gäller sociala villkor för dem som tillverkar våra kläder i Sydasien. Tveklöst nej sett till miljön och förorenat vatten. Men en lösning är på gång i Indien, där svensk bioteknik renar och återanvänder vattnet.
Publicerad: Uppdaterad:

Floden som rinner genom Dar es Salaam är färgad röd ena dagen och grön nästa dag. Det orenade avloppsvattnet från textilfabriken rinner rakt ut i miljön.
– När vi kom vi dit för att ta prover fick vi inte ens komma in på fabriksområdet för att de trodde att vi skulle göra en inspektion, säger Bo Mattiasson, professor i bioteknik vid Lunds universitet.
Hans forskargrupp sitter på en lösning på miljöproblemen.  I Indien har det gått bättre för där kunde underleverantörerna lita på Indiska Magasinet, som importerar kläder och textilier till den svenska marknaden.
– I Indien har tillverkarna varit mycket positiva och tillmötesgående. De välkomnar en förändring som renar utsläppen.

Giftigt slam

Slammet som bildas efter färgningen innehåller carcinogena ämnen och en del tungmetaller. Det samlas upp i högar och torkar, i bästa fall i gjutna betongfundament, annars direkt på marken.
– Den bruna massan förvarar man i säckar som ofta spricker med följd att giftiga kemikalier lakas ut och hamnar i grundvattnet. Det finns inget system för hämtning och destruktion. I stället används massan som fyllnadsmassa, i tegelstenar och som gödningsmedel, säger Renée Andersson, etik-och miljöansvarig på Indiska magasinet.
Tack vare sina insatser för att få till stånd vattenrening i Sydasien är hon hedersdoktor vid Lunds tekniska högskola. Hon har lång erfarenhet av biståndsarbete inom bland annat Rädda Barnen, och påverkar nu i stället genom företag.
– Efter de första två åren på Indiska såg jag mer hända för mänskliga rättigheter än under femton år med bistånd. Det finns ingen väg tillbaka och alla är vinnare. Företagen går bättre och de anställda mår bättre, säger Renée  Andersson. (Jag har nu arbetat nio år på Indiska)

Sociala frågor

Hon räknar upp en rad framsteg i Sydasien där Indiska verkar. Hälso- och säkerhetsfrågorna är de mest påtagliga, men också löner och förmåner, liksom barnarbetsfrågan i exportindustrin.
- Vi började med sociala frågor och efter tre års försök i Kina, Indien och Bangladesh hittade vi ett system för det.  Nu har vi uppförandekoder, som producenterna måste leva upp till för att få leverera.
Nu är utmaningen att nå lika långt i miljöarbetet.
– Jag är optimist och är övertygad om att vi kan åstadkomma förändring även där. Även om det finns miljölagar följs de inte. Därför måste vi importörter gå samman och ställa krav.
Nu ska de testa de guidelines för vattenrening i textil- och läderindustrin som de arbetat fram i det två år gamla samarbetet inom Sweden Textile Water Initiative. Det stöds av 34 svenska företag som Acne, Gekås, Fjällräven, Gant och Stockholm International Water Initiative.
– ¬Vi är konkurrenter på butiksgolvet, men när det gäller arbetet för sociala frågor och miljö måste vi samarbeta, säger Renée Andersson.

Bakterier gör jobbet

Vattenfrågan är central i de länder där tillverkningen sker. Det är brist på vatten och kvaliteten är dålig. För att klara framtidens vattenförsörjning måste det renas och återanvändas. Förbrukningen av vatten för att framställa en T-shirt är enorm.
Det är mot den bakgrunden professor Bo Mattiasson engagerar sig.
– Det är ett jätteproblem som vi måste få bukt med. Nu ska vi bygga en pilotanläggning för rening av avloppsvatten från en textilfabrik i Tirupur i södra Indien.
Tekniken är lika enkel som genial. Som biotekniker ligger mikroorganismer nära till hands för Bo Mattiasson. I det här fallet olika bakterier som uppträder naturligt i avloppsvattnet. De bryter ner de aromatiska föreningarna, som ger textilerna färg, till vatten, syre, kvävgas och ammoniak.
– Poängen är att avloppsvattnet renas så att inget slam bildas. Genom uppförökning av bakterier höjer vi koncentrationen så att de kan göra jobbet mer effektivt.
Jag undrar nyfiket vilka bakterier som är inblandade. Men det har han inte undersökt så noga, det viktiga för Bo Mattiasson är resultatet av bakteriernas arbete.
– Vi räknar med att använda den här tekniken i större skala. Pilotanläggningen har vi i en container som kan flyttas, säger Bo Mattiasson.

Bistånd som fungerar

Vi glider över på frågan om finansiering, som Sida står bakom.
– Det här är ett bra exempel på fungerande bistånd. När vi drog igång kontaktade vi några företag. Ikea svarade inte alls, medan H&M sa nej till att vara med i utvecklingsarbetet. Indiska var med på noterna. Det samarbetet har fungerat utmärkt.

Vad driver dig personligen?

– I botten handlar det om miljöintresse och att behoven är så stora inom textilindustrin, som vi har exporterat till de tropiska länderna. Behovet av vattenrening är enormt.
Bo Mattiasson är besviken på de stora svenska textil- och klädföretagen.
– Ikea och HM borde vara med och finansiera miljöforskning, och inte bara designforskning. Att miljön skyddas i de länder där produktionen sker borde vara en överlevnadsfråga för dem.

H&M:s nollvision

Han menar att importföretagen har stor chans att påverka när ländernas egen lagstiftning inte biter. H&M är dock inte främmande för att stödja projekt som har med vattenrening att göra.
– Det projektet som Lunds tekniska högskola bedriver är intressant och positivt. Vi har fokus på andra projekt, som Zero Discharge of Hazardous Chemicals, säger Malin Björne, presskontakt vid H&M.
Utöver H&M är kända varumärken som Nike, Adidas och Puma med i satsningen för en nollvision när det gäller giftiga kemikalier i textilindustrin. Tanken är att visionen ska vara uppnådd år 2020.
– Vi jobbar kontinuerligt med vattenrening och har intressanta projekt på gång. Men det är inget vi kan kommunicera nu, säger Malin Björne.

Lars-Erik Liljebäck

chefredaktör
08-466 24 19