Vi erbjuder

Larm att ta på allvar eller vifta bort

Larm om gifter i maten och miljön har duggat tätt under vintern. Nu senast stod varmkorven i skottgluggen och utpekades som en cancerrisk. Att media ofta förstorar och vinklar risker måste forskare förhålla sig till. Nyckeln är att kommunicera nya forskningsrön på rätt sätt.
Publicerad:

Mat och miljö är frågor som berör oss alla. Ingen vill ha miljögifter i sin närhet eller ännu mindre få i sig farliga ämnen med maten. Därför får nya forskningsrön inom det området stor uppmärksamhet, vilket ofta leder till larm med feta rubriker i media.
Under vintern har larmen duggat tätt, nu senast om charkprodukter, som ökar risken för cancer i bukspottkörteln. Det är inte köttet i sig som är farligt, utan det är nitrit som utpekas som en möjlig risk. Nitrit tillsätter man för att förhindra tillväxt av bakterier. Det påverkar också myoglobinet som gör att köttet behåller sin röda färg.

Fördubblad risk
Larmet kom efter en svensk studie publicerad i British Journal of Cancer. Risken ökar ju mer man äter. För varje 50 gram processat kött ökar risken med 20 procent, vilket motsvarar en varmkorv. Så den som äter fem varmkorvar varje dag fördubblar risken att drabbas av den rätt ovanliga cancerformen.
– Risken är dosberoende, säger Susanna Larsson, docent i epidemilogi vid Karolinska Institutet, som ligger bakom studien.
Den studie som hon presenterar i British Journal of Cancer är en så kallad metaanalys som är en sammanvägning av sju andra studier.
– De studierna är välgjorda, men rymmer en viss osäkerhet. För att vara helt säker behövs det fler studier.
Ungefär 900 svenskar får diagnosen varje år, främst personer som är över 65 år. Cancer i bukspottkörteln är mycket svårbehandlad.
Hon har tidigare visat att charkuterivaror ökar risken för mag-tarmcancer, som är en betydligt vanligare cancerform. 
– Här kan vi uttala oss med större säkerhet, där risken ökar redan vi låg konsumtion. Kom ihåg att tjock- och ändtarmscancer är den vanligaste cancerformen efter prostatacancer och bröstcancer.

Toppade nyheterna
När Susanna Larsson gick ut med resultaten av sina studier till media hade hon inte räknat med så stor uppmärksamhet. Hennes nyhet toppade i TV, radio och i dagspress, där varmkorven stod som symbol för den ökade cancerrisken.
– Det berör många eftersom de flesta äter charkvaror, och visst är det så att media förstorar upp risken. Effekten håller i sig några veckor och sedan går folk tillbaka till sina tidigare vanor.
Som forskare är hon inte tränad i att hantera press och att kommunicera ny forskning. Hon efterlyser både utbildning i det och riktlinjer för hur man ska agera.
– Det är en balansgång. Å ena sidan vill man nå ut till media, å andra sidan vill man inte ta i för mycket med risk för att sanningen förvrängs.
När det gäller nitritlarmet tycker hon inte att hon överdrev utan höll sig på en balanserad nivå.
Äter du själv korv, pastej och andra charkprodukter?
– Inte så mycket nu längre, men det är främst för den ökade risken med mag-tarmcancer.

Falska larm
Vad säger då Livsmedelsverket?
– Vi ändrar inte våra kostråd som en följd enbart av den aktuella studien. Att i kosten helt avstå från kött och köttprodukter kan innebära en risk för brist på viktiga näringsämnen. Under 2012-2013 kommer vi att ha nya vetenskapliga underlag från risk- och nyttovärderingar samt resultat från en nyligen gjord matvaneundersökning, från vilka vi kan dra slutsatser om risker och nytta med konsumtion av kött och köttprodukter, säger toxikolog Rickard Bjerselius på Livsmedelsverket.
Det skulle kunna utmynna i nya kostråd. Han menar att det finns andra skäl att minska intaget av kött och charkvaror.
– Charkprodukter kan förutom nitrit även innehålla höga salthalter och mycket mättat fett, varför konsumtionen av dessa livsmedel generellt bör begränsas utifrån ett hälsoperspektiv.
Om Susanna Larsson hade på fötter när hon publicerade sina studier så finns det flera exempel i historien på falska larm. Minns akrylamid i chips som Livsmedelsverket larmade om efter att ha visat på ökad cancerrisk hos råttor. Efter att uppgiften hade valsat runt i pressen under en tid så backade Livsmedelsverket och medgav att risken hade överdrivits.

Fel om Vätternröding
Nyligen var Naturskyddsföreningen ute i ogjort väder när de larmade om höga halter av miljögifter i Vätternröding. Men det visade sig att rapporten innehöll räknefel och irrelevanta jämförelser, som Naturskyddsföreningen sedan ändrade.
Vattenvårdsförbundet håller med om att fet fisk från Vättern innehåller förhöjda halter av flera fettlösliga miljögifter, som PCB, DDT och dioxiner. Det är känt sedan länge att fettlösliga miljögifter ansamlas i fet fisk, särskilt i näringsfattiga vatten då färre fiskar får dela på bördan.
Däremot stod det inte något i Naturskyddsföreningen rapport om att halterna är på väg ner som en följd av genomförda åtgärder, även om det inte går snabbt. Takten är runt 3 procent per år för PCB, 8 procent för DDT och 4 procent för dioxiner.

Väck inte rädsla
Hur ska man som forskare agera för att kommunicera på rätt sätt och undvika att falska larm sprider sig?
– Ideologi slår fakta.  Det är till och med så att tro ibland kan förstärkas av motbevis, sa Dr Alan AtKisson, CEO AtKisson group, på ett seminarium på Kungl. Vetenskapsakademin förra året.
Han menar att det nästan är omöjligt att argumentera med fakta mot personer som grundar sin uppfattning på mer tro än vetande. Ett sådant exempel är GMO. Så fort man hittar spår av GMO i ett livsmedel slår media larm. Och inga argument om dess möjliga ofarlighet går fram.
 Dr Alan AtKisson visade att det är möjligt att nå ut i media utan att larma. Nyckeln är att kommunicera på rätt sätt.
– Väck inte rädsla. Prata hellre om risk än fara och visa på nya möjligheter. Säg inte ”vi värnar om”, bättre är ”Vi har upptäckt”.  Forskare kan också bli bättre på att kommunicera framsteg. Det finns många succéer som har sin grund i forskning, som att vi lyckades täppa till ozonhålet.

Teckomatorp
Lika ofta har det funnits fog för att larma. Ett sådant exempel är dioxinutsläppet i Seveso i Italien 1976 då hela staden evakuerades. Teckomatorp på 1970-talet, då nedgrävda gifttunnor förgiftade grundvattnet var en miljökatastrof som det fanns anledning att larma om.
– Förfinade analysmetoder har gjort att mycket små mängder dioxin påträffas överallt i miljön. Det ledde till att begränsa intaget av Östersjöfisk, säger Cynthia de Wit, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet.

 

Larm vi minns

Skogsdöden
På 1980-talet slog forskare larm om att skogen skulle dö som en följd av kvävenedfall och sur nederbörd. Kväve leder till ökad tillväxt, vilket man trodde skulle ge vattenbrist. I marker med lägre pH frigörs aluminium som påverkade träden på labb, men inte lika mycket i skogen.
I dag växer skogen bättre än någonsin.

Akrylamid i chips och stekt potatis
Livsmedelsverket slog larm om att akrylamid, som bildas när kolhydrater upphettas, kan ge cancer, vilket försök på råttor visat. Men det visade sig att larmet var överdrivet. I dag skriver Livsmedelsverket på sin hemsida att flesta får i sig lite akrylamid genom maten. Därför är cancerrisken väldigt liten.

BT-kemiskandalen i Teckomatorp
Det var i början av 70-talet som BT-kemi började gräva ner tunnor med växtgifter som fenoxisyror. Efter en tid började tunnorna läcka ut i grundvattnet och i vattendragen med följd att folk blev sjuka. Ännu i dag är bara hälften av området sanerat.

Maten räcker inte
Människorna har blivit för många och jorden för liten”. Så varnade den svensk-amerikanske livsmedelsforskaren Georg Borgström under 60-talet. Han förutspådde ett tredje världskrig före år 2000 eftersom maten inte skulle räcka åt jordens hungrande massor. 
Idag vet vi att Borgström och hans anhängare fick fel. I snitt stoppar mänskligheten i sig 25 procent mer kalorier idag än på 60-talet. Men fortfarande finns det 850 miljoner människor i världen som svälter.

DDT och kvicksilver i jordbruket
Biologen Rachel Carsons bok Tyst vår från 1962 brukar räknas som ett av de första stora miljölarmen. Carson slog larm om att vårfåglarna slutat sjunga, på grund av användningen av DDT, kvicksilverbetat utsäde och andra bekämpningsmedel inom jordbruket. Som en följd av debatten slutade bönderna använda de utpekade gifterna och fåglarna sjunger, som vi vet, än idag.

Ozonskiktet
Debatten om det allt tunnare, livsviktiga ozonskiktet ledde fram till internationella överenskommelser som i princip stoppat utsläppen av ozonförstörande freoner. Ännu har inte atmosfären hämtat sig från våra försyndelser med sprejburkar och freonfyllda kylskåp, men den accelererande förstörelseprocessen är bruten och utvecklingen går åt rätt håll. En framgångshistoria som miljörörelsen har all anledning att vara stolt över.

Miljögifter i fisk
Miljögifter i fisk är ett problem. Men Sveriges naturskyddsförening tog i lite för mycket när man larmade och varnade för att äta Vätternrödning. Efter en kontrollräkning visade det sig att innehållet av DDT låg långt under gränsvärdet. Samma överskattning av risken gjordes med kadmium i tonfisk.

Klimatförändringar
I dag är de flesta forskare överens om att klimat blir varmare som en följd av utsläpp av växthusgaser. Trots det har man inte lyckats nå en internationell överenskommelse om att minska utsläppen. Kanske IPCC:s stora rapport 2013, den första sedan 2007, kan bli den verkliga varning som världssamfundet behöver för att göra en hållbar överenskommelse.

Kommentarer

Kommentera