Vi erbjuder

AxelB 2014-06-13

Kan bara bekräfta den sorgliga utvecklingen som andra människor har beskrivit här. Jag är 47 och blev uppsagd pga arbetsbrist på mitt förra jobb. Jag trodde att det skulle vara lätt att få ett nytt jobb eftersom många jobb fanns som matchande min kompetens. Trots en gedigen bred och varierande meritlista var det huvudet i väggen i att försöka få ett nytt jobb. Tex sa en kvinna från ett bemanningsföretag sa till mig i telefon: det fattar du väl själv att vi inte kan anställa nån i din ålder?? När jag sa att jag inte gjorde det och att hon gärna fick förklara vad hon menade lade hon på luren. Flera gånger har jag fått höra: ja, du har ju ett bra cv men vi hade ju tänkt oss nån lite yngre förstås.... Fobin verkar fullkomlig, man blir behandlad som nån slags paria. Arbetsförmedlingen sa till mig att jag absolut inte, under några som helst fick skriva min ålder, för då var det "helt kört". Nånstans säger det nåt om att Sverige är ett sjukt samhälle. För min egen privata del är det ju så att det är nu man är klar med småbarnen, skilsmässor, karriär, flyttar och allt annat som tar tid. Nu, när man äntligen har den tid som man saknade tidigare, då är man för gammal, förpassad, god natt och hej då. En annan aspekt som är märklig är att folk som är 45+ idag är piggare än nånsin. Aldrig nånsin i historien har vi mått så bra och varit så friska och aldrig har vi varit så utstötta och oönskade. Varför?