Vi erbjuder

insatt 2011-02-25

Jag fann detta skrivet om vårt Svenska djurskydd.... 25 000 000 kronor i nya pengar till en yrkeskår.... eller vad den ska kallas som i många fall endast gör fel och orsakar oreda med sina tvivelaktiga beslut på felaktiga grunder som påverkar människor, många gånger bryter tillvägagångssättet mot en mängd Svenska lagar samt våra EU-lagar bla artikel 6 om mänskliga rättigheter. Visst alla kan göra misstag..... men då dessa blir uppenbara måste det finnas en säkerhetsspärr... som slår på och stoppar vansinnet, ger de felaktigt drabbade upprättelse, ursäkt och det som krävs för att i möjligaste grad ge dessa människor en form av drägligt liv tillbaka. Nedan finns en beskrivning hämtad från verkligheten, det är alltså ett fall som skett i verkligheten i det demokratiska, påstått rättssäkra Sverige. Detta fall är så uppenbart felaktigt men trots det finns ingen stopp, det visar endast hur vårt Svenska djurskydd kan fungera då det visar sig från sin allra sämsta sida och det visar även att det inom Svensk förvaltningsrätt saknas rättssäkerhet.... eller vad det går att kalla det, säkerhet åt systemets aktörer att kunna göra hur fel som helst och ett totalt utlämnande till godtycke, utan någon som helst möjlighet för den enskilde att få vare sig "rätt" eller rättvisa då "systemets" aktörer ger sig på en oskyldig med sin makt, läs själv och bedöm sedan... Är det "rätt" att vem som helst som har något där förvaltningsrättssystemet tillåter myndighetsutövning kan drabbas godtyckligt av tjänstemäns maktbegär... och att tjänstemännen sen går fria trots att det i många fall rör sig om rena brott, handlingar som enligt andra delar av Svensk lag medför straff - dock 9inte för de som "gömmer sig" bakom förvaltningsrättssystemet och där tillåts utföra sina handlingar helt ostörda, trygga, då det är ett i det närmaste 100% säkert system för de som är i det, fy Sverige och skäms, det måste nu göras något åt det och det är bråttom, riktigt bråttom. Bakgrund: Många års ”förföljelse” av ? med massor av anonyma anmälningar, tex två st på mindre än en vecka hösten 2003 – detta resulterade i att inspektören medtog en veterinär – denne finner inga fel på hästarna men uppmanas av inspektören att inte skriva något utlåtande – däremot skriver inspektören i sin kontrollrapport, kontrollrapporter skrivs ofta flera månader senare, att det handlar om magram misskötta hästar med eftersatt hovvård – detta används sedan 6,5 år senare av myndigheterna som bevis för vanvård och ”en längre tids underutfodring” Detta pågår fram tom 2007 då myndigheterna nu har byggt upp en ”gedigen utredning” av ”kontrollobjektet” som bygger på anonyma anmälningar och inspektörens eget tyckande i de kontrollrapporter hon upprättat, dock inga faktiska bevis som tex kort, veterinärundersökningar eller dyl, veterinär togs inte ut igen – resultatet blev visst inte till belåtenhet 2003. 2008, efter att ”konstigheter” som intrång, bilspår, förstörd ytterbelysning mm kraftigt ökat under hösten 07 kulminerar detta. En fin unghäst blir hastigt mycket dålig och trots tillkallande av veterinär och följande av dennes ord åker myndigheterna med mycket kort varsel (ca 30 min) och avlivar hästen samt omhändertager densamme mitt framför ägarens sambo som kommit hem för att avliva den (erfaren jägare som fått instruktion av behandlande veterinär). Inspektören medtager en veterinär några dagar senare som går i stallgången och ”tittar” på hästarna medans inspektören går bakom och antecknar, detta renskriver veterinären två dagar senare i ett utlåtande, inte ett intyg. Ett omhändertagandebeslut fattas av alla hästar på gården med detta utlåtande som grund. Alla hästar omhändertas och uppstallningsföretaget får efter 2,5 månader ”köpa” de hästar de vill ha (de andra avlivades) av polisen till en sammanlagd summa av 29 500 kr. Detta var fina unghästar och avelsston av ras Svensk Ridponny och Svenskt Halvblod, framavlade under 25 års tid med noga utvalda individer vilket hade resulterat i några svårklasshästar och ett antal som gått/går medelsvår både dressyr och hoppning. Ägaren av uppstallningsföretaget fick själv bedöma och sätta pris (det handlar inte om 30 000 för 14 hästar det tror jag vem som helst kan begripa, även vanliga människor som ej har eller håller på med hästar, men tyvärr har inte polisen den kunskapen/förståndet, i vanliga fall går liknande under häleri eller nåt i den stilen, ett brott är det iallafall). Det tog ca två år tills Länsstyrelsen beslutade om djurförbud vilket så klart överklagades, i sin motivering då dvs någon vecka innan det skulle bli rättegång i Tingsrätt angående djurplågeri alt brott mot djurskyddslagen var Länsstyrelsen snabba att påpeka för Förvaltningsrätten att det var mycket allvarligt djurplågeri då åklagare hade valt att åtala djurägaren, målnummer och tid för rättegång var de mycket noga med att det framgick. Rättegångsdagen kom och vittne efter vittne framträdde och vittnade under ed, det var så dags för myndigheternas huvudvittne – den veterinär som renskrivit inspektörens anteckningar, det slutade med att han sa sig inte riktigt kännas vid den tolkning myndigheterna gjort och han hade ”bara skrivit det han blev upplyst om att han skulle skriva” i denna stund var hela huvudförhandlingen genomgången och det var dags för dom, men då stoppade åklagaren det hela och valde att lägga ner åtalet, då detta skedde så sent upplyste han även om att den fd djurägaren hade rätt till en friande dom (dvs inget att överklaga, aldrig mer åtalbart och tydligen unikt i Svensk rättshistoria). 3 månader efter rättegången var det dags för muntlig förhandling i Förvaltningsrätt, då ville Länsstyrelsen plötsligt inte kännas vid rättegången och det nedlagda åtalet med den friande domen, då skulle det inte tas så stor hänsyn till det inte, nu var det annan bevisning som framlades och på sluttampen då ”argumenten” inte räckte ställde sig Länsstyrelsens jurist upp och anklagade djurägaren för att ”inte haft råd att köpa mat åt hästarna, han visste nog han”, detta förtal ägnade han sig åt inför sittande nämnd. Förvaltningsrätten upphävde Länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen överklagar och begär inhibition med motivering att en häst ska omhändertagas, det är ett avelssto som ”stulits” från djurägaren av sin dåvarande fodervärd, stoet skulle ha varit återlämnad 2005 men istället hade fodervärden skrivit ett eget avtal med en kompis redan 2004, fodervärden mailade Länsstyrelsens jurist och talade om att hon hade djurägarens häst (den djurägare som hade djurförbud) – som Förvaltningsrätten upphävt - och att hennes önskan var att få äga denna häst, med en sådan bakgrund beviljar de högre myndigheterna inhibition och prövningstillstånd, främjande av rena egendomsbrott, egenmäktigt förfarande och vem vet vad. Inför Kammarrätten skriver den veterinär som utnyttjats av inspektören 2003 och 2008 nya skriftliga intyg där det klart framgår att intygen och tolkningarna från 2008 är helt felaktiga samt ett intyg om besöket 2003 då det ej fanns något att anmärka på utan att det endast var anonyma anmälningar. Förutom dessa inlänmades 5 – 6 timmar ljudinspelning och en rejäl papperhög med div bevisning, bla intyg och foder, hästskötsel mm. Kammarrätten hade avslagit begäran om muntlig förhandling med motiveringen att djurägaren hade fått det i Förvaltningsrätten, det var en annan rätt, andra jurister och det protokoll som upprättats stämde dåligt med allt som togs upp på förhandlingen i Förvaltningsrätten, djurägaren skulle även haft vittnen med sig på den begärda förhandlingen i Kammarrätten. Trots att grunden för hela omhändertagandet fallit, att Länsstyrelsen ej hade några andra bevis än sina ”tyckanden” och alla anonyma anmälningar, att Länsstyrelsen ett flertal gånger genom åren gjort sig skyldiga till rättsstridiga och otillåtna handlingar, att det fanns så mycket bevisning – bevisning som visar att både inspektör och jurist gjort sig skyldiga till förtal, trots det ändrar Kammarrätten Förvaltningsrättens beslut till Länsstyrelsens fördel. Jag undrar om de som jobbar på Kammarrätten är både hörsel och synskadade då de inte kan ha tagit in det stora bevismaterial som djurägaren har inlämnat, annars har de för små händer och lite svårt att fatta, gårdsblinda, okunniga, uttråkade eller så är det så illa ställt med det demokratiska Sveriges rättssystem att det är helt satt ur funktion. Det är skrämmande att rättssäkerheten i landet är enkelriktad och tydligen går ut på att myndigheterna ska ha rätt till slut oavsett hur fel de har agerat, jag kan endast anta att det kan vara orsaken till att de inte vill ha muntlig förhandling, jag tror och anser att detta strider mot artikel 6 i de mänskliga rättigheterna. Kortfattat sammandrag av det skedda i förvaltningsrättsjuridiken: Förvaltningsrätten i Uppsala meddelar dom i Västerås 20100618 gällande ”saken” förbud enligt djurskyddslagen (1988:534) att ha hand om hästdjur, domslutet lyder: Förvaltningsrätten bifaller överklagan och upphäver länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen överklagar och får (som sig bör) prövningstillstånd i Kammarrätten. Kammarrätten i Stockholm, avdelning 6 anser i en dom meddelad 20110221 angående det djurförbudet, att en brottmålsdom är av mycket ringa eller inget värde, den dom det gäller är en dom i Västmanlands Tingsrätt 20100316 då ett mål var uppe till huvudförhandling gällande djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen, detta mål valde åklagaren att lägga ner efter att hela målet genomgåtts, dvs huvudförhandling med alla vittnesmål som avlagts under ed, till detta kom en frikännande dom. Det fakta att djurskyddsinspektörerna hade åtalat djurägaren i förhoppning att få en fällande dom som sedan skulle användas i ett beslut om djurförbud tillintegjordes i och med domen i Tingsrätten, det resulterade i att Länsstyrelsen som endast någon vecka innan använt det fakta att ett brottmål skulle upp som motivering till att besluta om djurförbud fick ändra sina bevis och ansåg plötsligt att Förvaltningsrätten inte skulle fästa så stort avseende vid det nedlagda målet. Kammarrättens avgörande lyder: Med bifall till överklagandet upphäver kammarrätten förvaltningsrättens dom och fastställer Länsstyrelsens i Västmanlands län beslut den 17 februari 2010 om förbud att tills vidare ha hand om hästdjur. Det vill säga Kammarrätten fastställer Länsstyrelsens beslut om yrkesförbud enligt djurskyddslagen för all framtid trots att hela Länsstyrelsens förfarande fallit för länge sedan då det framkommit att den djurskyddsinspektör Kommentarer: Kammarrättens tjänstemän – jurister, instämmer först med förvaltningsrättens bedömning (förvaltningsrätten som ändrade Länsstyrelsens beslut) och fastställer sedan Länsstyrelsens beslut om djurförbud, det ser lite rörigt ut och det går att ställa sig frågan om de som handlagt detta på Kammarrätten har full koll på vad de håller på med. Om det numer i Sverige är på det viset att en brottmålsdom är av mycket ringa värde eller till och med helt saknar värde, betyder det då att tex en mord- eller inceståtalad som blir fälld inte ska behöva få något straff då en brottmålsdom numer ändå saknar värde? Vart är vi på väg? Ska inte samhällets medborgare börja ifrågasätta det som händer och framförallt kompetensen på de jurister som ska ”tjäna folket” och ge den enskilde en opartisk, rättvis rättegång, detta är så mycket viktigare i Förvaltningsrättssystemet ty den enskilde har inget skydd, inte rätt till juridisk hjälp om han inte betalar det själv ty våra hemförsäkringar täcker inte detta och någon statlig hjälp finne ej heller att få, det är inte tänkt att den enskilde ska få reagera och hävda sina mänskliga rättigheter, den enda rätt en ”drabbad” har är att se till att få undan sig själv helst så snabbt som möjligt och inte offentligt där det kan bli ”kladdigt” av blod och kroppsdelar, helst ska ev kvarlåtenskap och andra problem ordnas upp av den drabbade innan det är dags att avlägsna sig och inte ligga samhället till last efter rättsövergreppen