Vi erbjuder

Jouko Tuliniemi 2010-02-15

Under årens lopp har jag läst och lyssnat till uttalande från politiker till miljövåndande intressenter om etanolens vara och inte vara. Allt eftersom förbrukningen ökat har de så kallade sakkunnigas fördömanden ökat till att man idag kan skönja en viss desperation i alla övertoner. Jag för min del tror mer på oljans färg på oljemätstickan och på ett enkelt fingerprov i avgasröret än på munhuggande med allsköns presentationstabeller som tillhygge. Om man även försöker sig på en hastig analys av uttalande från skribenter i bilkretsar så handlar det om nästan uteslutande om hinder och mycket lite om möjligheter när det gäller etanol. Detta kan man tolka som att etanolen har etablerat sig betydligt snappare än marknadskrafterna har väntat sig. Vilket i sin tur visar på allmänhetens vilja att ta sitt ansvar. Viljan till ansvar från allmänheten betyder också att utvecklingsprocessen måste på allvar rikta in sig med allt var det innebär av investeringar och nytänkande. Etanolen har med detta utvecklats från nisch till etablerat drivmedel och har därmed intagit sin plats i utvecklingsrutiner. Åtgärderna mot den här utvecklingen syns tydligt för var och en som vill se det. Till ex, prishöjningar med luddiga förklaringar fick man ner förbrukningen. Nu är det dags för nästa etapp. ”Etanol större miljöbov än bensin” man attackerar skattebefrielsen. Men intressenterna bakom åtgärderna framträder inte så tydligt. Larmrapporteringen förstärks av hänvisningar till och uttalanden av förtroendegivande auktoriteter som vid det här laget kan liknas med vilka kraftuttryck som helst. Behovet av transportmedel tvingar oss att välja av utbudet. Behovet är inte lika överallt skillnaderna är stora därför är inte generaliserande statistik en bild av värkligheten. Seriös forskning om miljö och klimatproblematiken måste utgå från verkligheten stå med båda fötterna på jorden och inte vara ett slagträ i händerna på lobbyister. Mvh Jouko Tuliniemi