forskning Länge var lysdioderna bara de där röda och gröna plupparna i våra stereoanläggningar och instrumentbrädor. Men i framtiden blir de antagligen vår viktigaste ljuskälla.
De är tjugo gånger mer energieffektiva än glödlampor och miljövänligare än lågenergilamporna, som innehåller kvicksilver. Fast än så länge är de för dyra och svåranvända.
Den som löser de problemen har stora pengar att tjäna. Så resonerar finansiärerna bakom företaget Glo i Lund, som tillverkar dioder med hjälp av nanoteknik. Mitt i djupaste lågkonjunktur satsas drygt 80 miljoner kronor för att Glo ska kunna bygga en pilotanläggning för produktion av dioderna.
Bra läge
Två av Norges största kraftbolag gick in som ägare. Om ett år står de beredda att betala 300 miljoner till för att finansiera storskalig tillverkning.
– Det är stort fokus på klimat, energibesparing och belysning i dag. Glödlamporna förbjuds i allt fler länder. Det enda alternativet är lågenergilamporna, men de innehåller kvicksilver, och folk tycker inte om ljuset de ger. Det är ett bra läge för oss, konstaterar Bo Pedersen, vd för Glo.
Vid Nanometerkonsortiet i Lund har det bedrivits materialforskning på nanonivå i tjugo år. Huvudområdet är att bygga så kallade nanotrådar. Konsortiet leds av professor Lars Samuelson, en av Glos grundare.
– De flesta menar nog att vi är bland de tre främsta i världen på nanotrådar, tillsammans med Harvard och University of California i Berkeley, säger Lars Samuelson.
Billigt material
Dioderna är den första produkt som kommer ur nanotrådsforskningen. Framför allt två saker skiljer nanodioderna från dagens: priset och ”defektdensiteten”.
– Vi jobbar med ett billigare material och kan göra dioder som ger två till tre gånger så mycket ljus per produktionsyta. Kostnaden per mängd belysning är helt avgörande, och jag vet inga andra tillverkare som är ens i närheten av oss, säger Bo Pedersen.
Han säger att bolagets dioder är lika bra som marknadens, inte bättre. Men de kan bli. Det låga priset räcker som konkurrensmedel tills vidare.
Den så kallade defekt-densiteten (se faktaruta) är en stor utmaning för diodtillverkare. Enkelt uttryckt handlar det om att det uppstår spänningar i materialet som kan göra dioderna överhettade. Med Glos nanoteknik blir det inga spänningar alls.
– Vi väntar oss helt klart att våra dioder på sikt blir bättre än dagens, säger Bo Pedersen.
Han tog sin doktorsexamen inom fiberkommunikation vid Danmarks Tekniske Universitet och har lett flera unga företag. I dag är han inte bara vd för Glo, utan även för ägarbolaget Qunano som sköter patenten för all Lunds nanoforskning, och för Sol Voltaics som utvecklar solceller med nanoteknik.
Mer än en ljuskälla
Nu ska Glo köpa en anläggning för pilotproduktion av dioderna, och nyanställa. I en personalgrupp på tjugo är hälften akademiker, oftast ingenjörer med en bakgrund inom chipteknik. Det behövs minst fem till på tekniksidan och kanske fem säljare.
– Jag tror verkligen att vi har en chans att dominera marknaden. Om tio år är Glo riktigt stort, eller uppköpt av ett bolag med stor marknadsandel, säger Bo Pedersen.
Han tror också att lysdioderna blir betydligt mer än ljuskällor i framtiden. De kan sända signaler, ungefär som dagens WiFi-system som vi använder för trådlös uppkoppling till datorn. Med lysdioderna går det betydligt fortare.
– Vanliga gatlyktor skulle kunna fungera som WiFi-hubbar, som sänder en datorsignal vidare, säger Bo Pedersen.
Solceller på gång
Samtidigt fortsätter nanoforskningen i Lund. Nästa produkt blir sannolikt solcellerna. Sedan kommer energieffektiva transistorer, och chip för DNA-analys och cellräkning. Alla ska placeras i egna bolag, något som inte alltid är helt okomplicerat.
– Akademin vill publicera forskningsresultat fort, medan företag måste hålla på sina hemligheter tills de sökt patent. Man kan inte sticka under stol med att det ibland är en svårighet. Men i de flesta fall har vi lyckats få det att gå bra parallellt och inte bli någon konflikt, säger Lars Samuelson.
Text: Lisa Kirsebom