evolutionsteori I november 1859 gavs en av tidernas mest omvälvande skrifter ut. Charles Darwin visste att Om arternas uppkomst skulle bli starkt kritiserad. Därför ägnade han två kapitel i boken till att själv behandla bristerna i sin teori. Särskilt ursäktade han sig för luckorna bland fossilfynden som kunde stödja hans evolutionsteori. Hans kritiker tryckte på avsaknaden av de felande länkarna. Om nu evolutionen hade skett genom små förändringar, varför kan man då inte hitta mellanformerna bland fossilerna?
Charles Darwins egen förklaring var att de dåvarande fossilsamlingarna var små och ofullständiga. Han trodde inte heller att alla mellanformer skulle upptäckas, efter­som ytterst få av de organismer som har levt blir fossil. Sedan dess har paleonto­logerna hittat fler mellanformer än Darwin kunde drömma om.

Övergångsfossil

Ett av de största fynden gjordes bara två år efter att boken gavs ut. I Tyskland fann man då ett övergångsfossil mellan fåglar och dinosaurier. Djuret liknade en reptil men hade fjädrar på både framben och stjärt. Det fick namnet Archeopteryx och blev en omdebatterad sensation.

Än idag diskuteras om Archaeopteryx står närmare reptilerna än fåglarna och om den verkligen kunde flyga.
Övergången från vattenlevande till landlevande djur är ett avgörande steg i evolutionen. Kopplingen mellan lobfeniga fiskar, som exempelvis kvastfeningen och senare utvecklade amfibier, var känd redan på 1930-talet. Men det var inte förrän 2004 man fann en tydlig övergångsform mellan fisk och fyrfota djur.

Fyndet gjordes i Kanada och fick namnet Tiktaalik. Djuret hade fiskfjäll och fenor, men huvudets form och ögonens placering påminde mer om en krokodil. En stor skillnad mot de mer fiskliknande förfäderna var att Tiktaalik kunde röra på nacken i vertikalled och därmed kunde vinkla upp huvudet för att andas luft vid vattenytan. I fenorna fanns även anlag till de fyrfota djurens fingrar och tår.

Liknar ett stort träd

Darwin hade särskilt svårt att förklara placeringen av plattfiskarnas ögon på ena sidan av kroppen. Enligt evolutionsteorin måste det finnas mellanformer där ögat har flyttat sig en bit på väg till andra sidan.

En av Darwins skarpaste kritiker, George Jackson Mivart, ansåg att det naturliga urvalet snarare borde gallra bort en sådan defekt än att gynna den. Men så sent som förra sommaren fick mysteriet om plattfiskarnas ögon en förklaring. I en artikel i Nature kunde den amerikanska forskaren Matt Friedman visa mellanstadiet Amphistium, en plattfisk med ena ögat halvvägs över till andra sidan.
Idag är fossilmaterialet som stöder evolutionsteorin genom naturligt urval översvämmande. Fynden visar att många av de övergångsformer som Darwin förutsåg har existerat.

Begreppet felande länkar används inte längre eftersom det syftar på att evolutionen skulle utgöra en kedja. Idag vet vi att evolutionen är mycket mer komplex än så. Den liknar mer ett stort träd där arter utvecklas, förgrenas och försvinner. Framtidens fossilforskning kommer med all sannolikhet hitta nya grenar på det trädet.  

Bildtext:

Archaeopteryx är en övergångsform mellan de fjällbeklädda dinosaurierna och de befjädrade fåglarna. Fyndet gjordes 1861, bara två år efter utgivningen av Om arternas uppkomst.

Text: Karl-Johan Börjesson