Klimatdebatt Först använder Ingvar Fogstam i sin argumentation resultat som publicerades i IPCCs tredje rapport (från 2001) men kringgår med tystnad dess fjärde rapport från 2007. Den senare har ett helt separat kapitel om så kallad paleoklimat (kapitel 6), som Fogstam nog borde läsa. Sedan illustrerar han sina argument genom att jämföra klimatet i Europa med den så kallade Mann-kurvan, som är en beräkning för hela den norra hemisfären. Dessa visar olika saker och detta är som att jämföra ”äpplen och päron”.

Seriösa forskare brukar hålla sig till de senaste rönen. I det ljuset är förtjänsten idag med Manns arbete från 2001, som rönte stor uppmärksamhet då det presenterades, främst att det öppnade dörren för rekonstruktioner av klimatet för hela norra hemisfären några tusen är tillbaka. Detta var sedan tidigare inte möjligt. På det sätt som vetenskapen alltid fungerar kom därefter ett stort antal liknande försök och de flesta av dessa uppvisar skillnader jämfört med Manns ursprungliga kurva framförallt då det gäller den lågfrekventa variabiliteten. Dessa resultat kan man läsa om i IPCC AR4 från 2007.

Den så kallade hockeyklubban är alltså gårdagens nyheter och det är endast klimatskeptiker som fortfarande diskuterar den. Den seriösa vetenskapen har redan marscherat vidare och det finns nyare, bättre och mer spännande efterföljare till Mann. Dock håller Manns slutsats fortfarande: under de senaste 2000 åren har medeltemperaturen över norra hemisfären inte tidigare varit högre än idag och förändringen under de senaste 100 åren är oöverträffad.

Vidare är svängningar i klimatet för en begränsad region, som Europa, alltid större än för hela hemisfären och det är dessutom väl känt att varma perioder för någon region ofta kompenseras av samtidiga kalla för något annat longitudband. Detta beror i huvudsak på den storskaliga atmosfäriska cirkulationen. Det är alltså först då man betraktar hela hemisfären, eller helst hela globen, och för längre tid som man kan dra slutsatser om verkliga klimatförändringar som inte bara är en regional omfördelning av värme eller resultatet an systemets inneboende kaos.
Endast den djupt okunnige tror fortfarande att klimatforskare är omedvetna om de naturliga klimatförändringar på alla tidsskalor som vår planet genomgått – och genomgår. Det är ju just klimatforskningen som gett oss denna kunskap, och samspelet mellan så kallad paleoklimatologisk forskning och klimatmodellering är större idag än någonsin tidigare. Det är också just denna nya kunskap som ger orsak till oro då vi betraktar utvecklingen under de senaste decennierna.
Man kan undra om Fogstam är så okunnig – eller om han har en annan agenda?    

Bilden:

Figur 6.10 ur kapitel sex i IPCC AR4 som visar ett antal olika klimatrekonstruktioner nästan 1300 år tillbaka i tiden. Under denna är en statistisk sammanställning av alla dessa, och överst en sammanställning av instrumentella data för de senaste 150 åren.

Ladda ner bilden som pdf

Michael Tjernström
professor i meteorologi,  Bert Bolins centrum för klimatforskning,
Stockholms universitet