inspiratören  Hon är cytodiagnostiker och kollar ett cellprov som en av drygt tjugo tusen kvinnor i Gävleborg lämnar varje år. Med många år i yrket kan hon snabbt urskilja celler som avviker från det normala.
– En normal cell har en distinkt cellkärna med cytoplasma runt omkring sig. Celler som är angripna av humant papillom virus ser annorlunda ut och kärnan blir större i förhållande till cytoplasman och mer diffus i formen.
Tack vare att cellprovet är färgat kan man ganska lätt se att cellkärnans DNA har skadats.
– Om skadan upptäcks innan cancern har fått fäste kan man med ett rätt enkelt ingrepp ta bort den angripna vävnaden på  livmoderhalstappen. Om upptäckten sker för sent kan cancercellerna ha hunnit * sprida sig till andra organ i kroppen, genom så kallade metastaser.

Vart tredje år

Alla kvinnor  mellan 23 och 60 år erbjuds att gå på cellprovkontroll vart tredje år för att upptäcka tidiga cellförändringar som orsakar livmoderhalscancer. Men mellan tio och tjugo procent av kvinnorna tar inte den chansen i Gävleborgs län.
– De utgör en riskgrupp. Ungefär hälften av alla cancerfall som vi upptäcker är sådana som inte har varit på kontroll tidigare. Det visar på nyttan med den förebyggande kontrollen, säger cytodiagnostiker Iréne Silverloo.
I en biobank, som började byggas upp 1969, finns cellprover sparade från befolkningen i Gävleborgs län.
– Det är ett unikt material där vi kan gå tillbaka och följa upp olika individers cellprover genom åren.
I gränslandet mellan liv och död får det inte ske några misstag i diagnostiken.
– I tveksamma fall kan det vara svårt att fria eftersom diagnosen inte får bli fel. Det dröjer tre år till patienten kommer tillbaka med ett nytt cellprov. Under den tiden kan cancer hinna utvecklas om cellförändringar har startat.
Man räknar med att det tar tio till femton år från att viruset har påverkat cellerna till att cancern är utvecklad. Viruset är inte möjligt att oskadliggöra, utan det är den skadade vävnaden som måste tas bort. De flesta unga kvinnor bär på viruset som sprids sexuellt, men alla utvecklar inte cellförändringar. Fortfarande dör varje år 140 kvinnor av livmodercancer i Sverige.

Jobbar för legitimation

Tack vare att hela kedjan, från cellprov till patologisk utredning, är kvalitetssäkrad och ackrediterad kan misstagen minimeras. Med ett så stort ansvar för människors liv ställs det höga krav på cytodiagnostikerna. Men märkligt nog är inte yrkesgruppen legitimerad.
– Med hjälp av Naturvetarna har vi kämpat i flera år för legitimation. Det handlar om patientsäkerhet med garanti för att den som gör diagnosen har erforderlig kompetens, säger Iréne Silverloo.
Men Irene ger inte upp hoppet och ser en öppning i den utredning som pågår nu.
– Jag och Naturvetarna har träffat utredaren, som tycker att det finns anledning att reglera den cytologiska diagnostiken genom en legitimation. Vi får stöd av flera läkare, medan Vårdförbundet tyvärr motsätter sig en legitimation för oss.

Karriärstege

Nu håller Irene Silverloo tummarna för att den så kallade behörighetskommittén går på Naturvetarnas linje.
Med en legitimation kan yrket dessutom bli mer attraktivt. Återväxten är svag, nästan hälften av de runt 300 cytodiagnostikerna går i pension inom fem år.  Det kommer att bli ett bristyrke, vilket borde locka studenter. Men bara tolv av de tjugo studieplatserna på Karolinska Institutet är besatta.
– Vi vill bredda antagningen och släppa in till exempel biomedicinare och molekylärbiologer till den ettåriga specialistutbildningen. I dagsläget är det främst BMA som går utbildningen.
Det gäller också att skapa lönemässiga morötter för att läsa vidare. Lönen för cytodiagnostiker är någon eller några tusenlappar högre än för BMA. Men en ljusning är i sikte.
– Med hjälp av Naturvetarna håller vi på att sjösätta ett system med karriärstege kopplat till lönen. I det ligger att större ansvar och ökade befogenheter ger högre lön, säger Iréne Silverloo.

Unika celler

Även arbetsgivaren välkomnar ett sådant system, som också visar vad en cytodiagnostiker gör och hur lönesättningen ska fungera.
Ännu ett sätt att höja lönen kan vara att vidga arbetsuppgifterna till att också gälla viss diagnostik av vävnadsprover, en uppgift som läkarna utför i dag, spekulerar Marie Westring.
Iréne Silverloo påminner om att det tidigare var  läkarna som gjorde de diagnoser som cytodiagnostikerna gör i dag,  främst vaginalcytologiska prover men även från urinblåsa, lungor, buk och bröst.
Att de trivs med jobbet råder det ingen tvekan om.
– Ingen cell är den andra lik och jag lär mig nya saker varje dag, säger Marie Westring och refererar till en student som går utbildningen nu: ”Hela kroppen är uppbyggd av celler, såklart jag är intresserad av det.”

Marie Westring
Yrke: Cytodiagnostiker på Enheten för Patologi/Cytologi Gävle Sjukhus
Bäst med jobbet: Självständigt och ansvarsfullt
Familj: 2 vuxna barn och katten Inez
Fritid: Yoga  och broderi
Oanad talang: Spelar ukulele
Uppskattar hos kollegor: Öppet klimat , högt i tak och humor

Iréne Silverloo
Yrke: Cytodiagnostiker på Enheten för Patologi/Cytologi Gävle Sjukhus
Övrigt: Ordförande i RFKC (Riksföreningen för Klinisk Cytologi)
Bäst med jobbet: Självständigt med möjligheten till vidareutveckling
Familj: Gift har två barn Nicklas 22 och Thérèse 26 år som är utflugna
Fritid: Motion, golf, skidor tycker om att laga mat och sy
Bidrar med till arbetsgruppen: Förhoppningsvis med nya idéer och en positiv arbetsmiljö
Uppskattar hos kollegor: Att kunna bolla tankar och idéer med varandra