Kreativiteten under lupp i USA

Forskningspolitik Al Teich kompletterade sin examen i fysik med en doktorsavhandling inom forskningspolitik. När han besöker Stockholm, har han just dragit sig tillbaka från ett nära två decennier lång chefsskap för forskningspolitiska program på American Association for the Advancement of Science AAAS, organisationen som bland annat ger ut en av världens mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter - Science. I sin nya roll som rådgivare talar han sig varm för projektet Science of Science and Innovation Policy – SciSIP, som startades våren 2006, med målet att föra forskningen kring forskningspolitik närmre beslutsfattarna.

Några av delprojekten handlar om konfliktlösning i tvärvetenskapliga forskningsprojekt, och i förlängningen också att ta fram modeller för att hantera och utvärdera forskningssamarbeten och i förlängningen också kunna förutsäga om ett samarbete har förutsättningar att bli produktivt.

Fånga inspirationen

Ett mer kontroversiellt tema går ut på att försöka fånga inspirationens väsen och till exempel studera vilka kognitiva processer som ligger bakom kreativitet inom teknologi.

Man studerar också grupper bakom vetenskapliga artiklar som har fått stort inflytande och citeras flitigt i andra forskares artiklar. Vilka sociala faktorer rådde under arbetet och hur har de påverkat processen? Finns det ett socialt framgångsrecept? Smittar strålglansen från stjärnforskare av sig på kollegorna? Kan vetenskapliga priser bli gnistor som tänder innovation?

Redan indentifierade framgångsfaktorer är att arbeta i privat sektor innan man ger sig in på forskarbanan, att ha en kreativ postdok-mentor och att vara en del av en relativt liten forskargrupp, men samtidigt ha ett engagemang i en större struktur och långvariga och stabila strategiska samarbeten. Hög produktivitet i sig bäddar också för banbrytande forskning, liksom rörlighet.

– Min uppfattning om Sverige är att man får en tjänst och stannar på den. I USA är det vanligare att man flyttar runt och även forskar utomlands, säger Al Teich, som själv vill lägga en miljö som gynnar risktagande till listan. Det måste finnas tolerans för misslyckanden och en process när man utvärderar ansökningar om anslag där man inte hela tiden söker efter minsta gemensamma nämnare, utan vågar satsa på något som ligger lite utanför ramarna.

Trygghet i tenure track

Det är inte bara rörligheten som är större för amerikanska forskare, utan också tryggheten. En undersökning som Naturvetarna gjort bland sina forskande medlemmar visar att bara hälften av dem som forskar vid universitet och högskolor har tillsvidareanställning.

– De flesta amerikanska forskarna har fast anställning eller åtminstone avtal som löper över lång tid, berättar Al Teich. Vi har ”tenure track” – ett system där man utvärderas efter sex år, och om man då godkänns så får man i princip en livstidsanställning. Annars åker man ut efter det sjunde året och får söka sig till ett annat universitet eller till näringslivet.

Han tror att osäkra och projektbaserade anställningar kan leda till utslätad forskning.

– Man kanske väljer projekt som inte är så kontroversiella, för att de har högre sannolikhet att få anslag.

Förutom Stockholm meeting, hann Al Tecih också med möten med utbildningsminister Jan Björklund och representanter för Vetenskapsrådet, Vinnova och Tillväxtverket. Många frågor handlade om de krisande budgetförhandlingarna i USA, andra om de strategiska satsningar som den stora forskningsnationen gör på områden såsom nanoteknologi, klimatförändringar och IT.